Vad vore livet utan barn?

Tomt! Ensamt! Innehållslöst!

Jag har alltid älskat barn. Lukten när de är färska i livet. Ljuden när de börjar gurgla för att senare formulera underfundiga härliga meningar. Glädjen de sprider omkring sig. Energin de har till att upptäcka allt på nytt. Livet har gett mig fyra underbara barn och hitintills fyra barnbarn. Vill de sig väl kan det ju lätt bli ett fotbollslag, hur många det nu är. Jag har också fått förmånen med lite bonusbarn och bonusbarnbarn, om man nu kallar det så. Härligt. Sedan har jag ett gäng syskonbarn som också ger glädje. Härligt. Har ju också haft glädjen att ha haft flera underbara barn-/tonåringar boende hos mig kort-/långa perioder. Härligt! Har aldrig varit tomt, ensamt eller innehållslöst. 

Ni som känner mig väl vet att jag sedan i september har fått förmånen att pyssla om, vårda och framförallt njuta av den lilla solstrålen och glädjespridaren, barnbarn nr 4 i ordningen. 

Har konstaterat att han måste vara född med en extra produktion av glädjehormoner. Han är 99% lycklig. Charmig. Kärleksfull. Känslig. Igår var vi på BVC och fick förklarat att han är ett "A-barn". Härligt! Växer så det knakar. Äter. Och äter ännu mer. Jag kan riktigt se en potetiell arbetskraft i honom. Energin, viljan och styrkan! Nu är han lyckligt ovetande över "våra planer" för honom under den tid vi får låna honom. 

Vi har diskussioner kring ridsport- fotboll! 

Kanske han kan bli en ny fotbollsproffs? Nähä, fotbollen har hunden tuggat upp. Va inga som helst problem när jag gav bollen till honom, hunden alltså. Och att få mig på träningar och matcher är inte lätt. Nästintill omöjligt! Det är faktiskt skillnad att stå och frysa på en hopptävling jämfört med en fotbollsmatch. Vindarna biter mer kring fotbollar. Det bara är så!

Ska vi styra in honom på ridsporten? Visst.. ponnyn finns redan! Är ju liksom serverat på ett fat. Fattas bara lite balans och stadga i den lilla 8 kiloskroppen, sadel och hjälm. Simsalabim! 

Skämt-å-sido... Har ju idagsläget den erfarenheten att vi som vuxna kan kanske styra en liten del, men i det stora hela så styr de sig själva åt det håll de vill, precis som det skall vara. Vi andra runt i kring skall bara stötta och ledsaga under resans gång! Och sparka fotboll med hundarna!

Kan konstatera att mitt liv iaf inte är tomt, ensamt eller innehållslöst