Ute på vift

Igår var jag ute på vift. Någostans mellan Y----d och S--ri-hamn. Österlen som det kallas. Hela 89 km utanför grindstolparna. Wow! Inte ofta det sker. Och definitivt inte utan "hästrelation". Nu var vi på caféturné. Wow! Hade tänkt mig ett litet stillsamt jobbmöte med min manlige kameleont, chefen-mannen-bästa vännen, i bilen. Men men. Det var inte vad den lille 8030 grammaren hade tänkt. Att sitta ensam i baksätet fanns inte i hans värld. Jeepens baksäte var ett enda stort monster så jag fick snällt sitta bak och sjunga "Bäbä-vita-lamm" i 30 minuter. Många gånger blir det. Vet inte om han somnade av tristess eller trötthet efter ett visst antal kilometer.

Väl framme så motsvarade cafeét mina förhoppningar. Så jag laddade på. Både på brickan för stunden och i kartong för hamstring. Vet ju aldrig när jag kommer ut eller dit igen. Åt mig proppmätt och sockrade upp "lite" on top. Plus att jag fick två "små" papperspåsar med mig i händerna vid avfärd. Blev lite hemmagjord närproducerad marmelad, hallonsaft, balsamvinäger, surdegsbröd, gräddbulle, morotskaka, cheescake och lite till. Så vid hemfärd kände jag mig riktigt nöjd. Så dock inte lillemannen eftersom ensamjeepmonstret fortfarande var kvar i baksätet. Samma visa igen. "Bä-bä-vita-lamm" i 45 minuter innan accepterade situationen. Mellan verserna hann jag få i mig en gräddbulle. Socker har visst en lugnande effekt på gamla mormödrar sjungandes samma barnvisa om och om igen. Middag var ingen idé vid hemkost straxt innan 19. Men kan avslöja att det var inga som helst problem att få i sig en halvmeter hög äkta himmelsk god morotskaka straxt innan mina ögon slöt sig.