Tio veckor

Nu har 10 supersnabba veckor passerat. Precis idag är det 10 veckor sedan vi genomförde en total kaotisk flytt med hela bohaget, 3 bilar, 1 mc, 2 cyklar, 5 hästar, 2 hundar och en katt. För att inte glömma "baby" och oss själva. WOW! Tacksam att vi lyckades utan större blessyrer, utöver en häst som vägrade kliva på transporten, hundarna som rymde och mäklaren som blev smått irriterad (läs förbannad) på att jag kom för sent (45 minuter) för kontraktskrivning. Fick faktiskt en utskällning. Hm! Bland det värsta jag vet eftersom jag alltid (nästan iaf) är punktlig och så himla skötsam.

Varför? För jag letade efter de jä-la hundarna. Och hittade dem. Men då var min hästbuss redan mer än proppfull och i hytten fanns en hysterisk katt. Fanns inte en millimeter till en grandis och schäfer. Ville ju inte lämna dem när jag väl hittat dem heller. Hm. Så där stod jag på en gård mitt i ingenstans i N Rörum med två hundar och två helt unika levande verkliga original. Vilka sköna gubbar. Trodde det släktet var utdött. Had gärna utvecklat en vänskap med dem om vi inte hade flyttat. Originalgubbar skall man vara rädd om. 

Hade att välja på att skänka bort hundarna, vilket skulle vara dumt eftersom jag behöver vaktisarna och vännerna även på VÅR hästgård. Andra valet var att panikringa kära personalen C för att komma med sin kombi och hämta upp hundarna. Sagt och gjort så kom hon som en ängel- igen- och räddad mig. Och hundarna. C hade dock varit snäll och tagit med sista delen av rundbalen i baksätet på sin bil så där var problem att få in hund 1. Och båda gick definitivt inte in i bagageluckan hennes. Nu förstår ni varför jag är 45 minuter sen till kontraktskrivning. Hur det slutade?

De härliga originalgubbarna i skogen fick resten av rundbalen som tack för att de hittade och höll fast hundarna tills jag kom. 

Kan ju bara hoppas på att de hade en häst att utfodra också!