
Mitt alldeles vanliga liv
Storm
30.10.2013 07:14Naturens krafter. Mäktigt. Imponerande. Vad lite vi människor har att säga till om egentligen. Vi var väl förberedda här på vad som kanske skulle komma. Hela dagen laddade vi vatten i hinkar till hästar, fyllde upp ved i hus, konservburkar påfyllt samt plockade in ALLT som kunde tänkas flyga iväg. Snyggt jobbat. Så blev det höstfint i trädgården. Tack. Positivt. KLara till 12.00 Nyheterna sa att i vårt område skulle det börja runt 16-tiden. Sedan blev det en snabbvariant med träning av hästar som definitivt skulle vara inom stängda dörrar innan det brakade loss. Och det gjorde det. Wow! Vilka makter. Vilket skådespel. Stundtals trodde jag fönsterrutorna skulle braka sönder. Nu hade vi en riktigt skän kväll med lite spänning och både hus och stall stod kvar. Frid och fröjd. Vi klarade av vår första storm i södra sverige.
Sedan började det "roliga". Upp som vanligt kl 5 för kontorsjobb. Icke sa nicke. Ingen service. Varken på telefoner (vi har bara mobiler här) och inget internet. ?????? Eller hur!!! Hallå. Vad gör jag då? Hur skall jag jobba då. Går ju liksom inte. Hela kontoret är uppbyggt på en dator, internet och mobil. Å så mig då förståss. Efter att ha rensat runt lite i laptopen i två timmar så beslöt jag mig för att ta en semesterdag från kontoret. Har ju inte haft det på riktigt länge så det kändes gott. Nästa steg. Hade tid hos BVC till den lille för de återkommande vikt och längdkontrollerna. Så på med lite fina rena kläder. Lite foundataion till dagens ära. Så. Blev ju ett lyft. Såg ju riktigt normal ut. In i bilen med mamman, babyn och så jag. Jaha! Eller hur????? Hur gör vi nu då??
Ca 100 meter ned på vägen så hade stormen placerat en vägbom i naturlig tappning. Jaha! Bara backa tillbaka! Gilla läget som jag då brukar säga. Eftersom vi nu var "uppklädda", babyn somnat skönt i bilstolen så beslöt vi oss för att ändå köra lite till. Sladda ridhus och utebana. Allt i sin ordning. Sedan får vi nästa ide. Sladda grusplan. Vet inte om det var min ide eller dotterns. När vi nu sitter i bilen, uppklädda och fina, med en halvtrasig järnsladd med två stenbumlingar som tyngd, en bil med noll svängradie på, på den halvstora gårdsgrusplanen så kommer en besökare. Foderleverans. Skulle betalt för hans tankar över denna syn!!! Hu slutade detta då? Jo chauffören och mannen i huset å svärsonen hade fullt sjå i över två timmar med motorsåg att få bort den naturliga vägbommen. Nu är vägen fri igen!
—————