Snart dags för uppsittning

Så hände det igen i mitt liv. Ställde mig frågan igår. Hur kunde det bli så här nu då?

Har ju varit bortskämd under ca 1,5 år med stöd av min kära vän och kollega inom hästsporten. Och min andra kära vän som tycker jag har för många sidoprojekt. Hallå vart tog ni vägen? Vem glömde packa ned er i flyttkartongerna? Letade och letade men inget resultat. Bara inse att jag nu får lita på mig själv. Helt själv. Hallå, känner mig ringrostig efter några dagar utan mina favoriter. Tror dessutom de har vuxit jätte jättemycket i Tyskland. Och blivit förvildade. Hm. Bara att släppa ut dem i fållorna var ett stort projekt igår (definitivt inget sidoprojekt).

Speciellt som vi bara har gjort iordning tre, så två fick stanna inne. Vilket liv. NU gick allt bra. Igår. Idag är nästa projekt att få ut dem igen. Hästar fungerar bäst när de har fasta rutiner, precis som oss människor, så nu måste jag få till rutinerna. Snabbt. Ska dessutom plussa på med att longera samtliga idag.

I ridhuset. Vänja dem vid speglar. Vilket lyxprojekt. Och socialträna dem en och en i nya omgivningen. 

Nu är jag ju ganska solokvist här. Så säkerhetstänk till fullo. Skor med stålhätta. Handskar på. Hundar instängda. Grand Danoisen har inte riktigt förstått det är hästar, han tror det är hundar storlek XXL, så han går i hårdträning nu. Mina horn växer ut för lösspringande hundar som skrämmer mina favoriter. Schäfern är äldre och klokare och håller sig på avstånd. Duktig pojke. Detta är det enkla projektet. Kvar på priolistan står själva ridningen. Hm!

Hallå hallå min kära vän & kollega....var är du? Har ju en 4-åring som behöver dig i andra änden av linan. Denna ridhusbotten hade du gillat. Enkel att springa på. Nu är jag ju som sagt en stor säker kvinna. Så det kommer gå bra. Lugn och fin.

Men tusan vad jag saknar er båda - och kommer sakna er - ser redan fram mot planerat besök från er i oktober.