Shit

Igår var en sådan där dag som jag hade velat stanna kvar i sängen. Motivation noll. Checkade igenom kroppen för att se om jag hade något jag kunde skylla på . Noll. Superfrisk. Har känslan att inget skulle vara en ursäkt här heller. Hänvisar till temat "håll käften och jobba". Har ett strikt schema som skall följas. Kontorsarbete först, vilket innebär tidig morgon för att vara på plats för träning/utbildning i tid i stallet. Ungefär som hemma. Nä inte riktigt. Hemma är jag min egen chef. Här gäller andra regler. Eftersom jag inte behärskar språket så går mestadels av min energi åt till att studera, iakta och anpassa mig. Och det jä-ligt snabbt. Känns som det inte finns utrymme för misstag här inte. Ordnung. Riktning i ledet Frau Au..gård! Njuter faktiskt!

Är som en kameleont, snabb och anpassningsbar. Nu är jag ju inte lika snabb i konsten att behärska en häst i dressyr, krävs enligt forskare 10 000 timmar innan genomsnittsmänniskan har automatiserat en handling. 10 000 timmar. Har faktiskt slutat räkna. Vet ju inte ens om jag är en "genomsnittsmänniska". Och det är för en handling. För er oinvigda krävs det en hel del handlingar att kunna rida. Lägg därtill "känslan". Och det är den som jag behöver kunna koppla på oavsett mitt tillstånd för tillfället. Fokusera. Älskar denna sport. Nåväl igår började som "en mindre bra dag".

Min första "riktiga" träningsdag. Fokus Frau A. Startade med häst nr 1. Den som jag tidigare knappt fått G på hemmaträningen. Under ett helt varv i ridhuset (120 meter) har jag aldrig tidigare hört så många SHIT i hela mitt liv. Ingen tumme upp eller super här inte. Bara bita ihop och fokusera och jobba vidare.

Skritta hästen och räkna takten, en, två, tre, fyra. Tänk inte- känn- rid-tänk inte- rid bara- känn. Hade jag inte varit minus 50, utan tagit bort en liten nolla bakom hade jag lagt mig ned och gråtit. Nu är ju inte fallet så. Bara hålla käften och jobba. Tog mig igenom passet med bravur, fick in fokus och känslan. Och fick med mig hästen in i känslan. Allt var på plats. Och fick till slut den efterlängtade "tummen upp". Lycka.

Till häst nr 2 var känslan och fokus så att säga på plats. Inge "shit" och mycket "tumme upp", till och med några "super". De är det mest efterlängtade ordet. "Super". Från och med idag är det mitt mål. Att samla på mig så många super som möjligt under ett pass. Häst nr 3 joggade jag själv, helt själv, vilket resulterade i ganska många super. Ibland är det skönt att vara sin egen tränare. Häst nr 4 går fortfarande på lina tills kiropraktor anlänt. Häst nr 5 hade vilodag. Idag är en ny dag och 6 hästar skall hjälpa mig att samla så många "super" det bara går.