Ring så spelar vi

Har jag lyssnat på så länge jag kan minnas. Ändå sedan jag vaknade i kökssoffan hos farmor och farfar med kaffe och havregrynsgrötsdoften insmygande i näsborrarna. Börjar bli många år sedan nu. Då va det Hasse Tellemar som var den hemtama rösten. Nu är det Lisa från sin studio i Växsjö som gör att jag känner mig hemma. På senare år har hon följt med varje lördag på mina resor i Europa. Facinerande. Är nog faktiskt den enda riktig tradition jag behållt i alla år. Varje lördagmorgon. År efter år. Är riktigt duktig på att lösa frågorna. Väntar och väntar på mina "slutsiffror". Konstigt att de inte dyker upp efter alla år. Men som jag känner mig själv skulle jag bli så nervös att hjärnan skulle få kortslutning. Har ju hänt några gånger tidigare i livet. Kortslutning. Nu är det inget att oroa sig för. Vi människor har ju fortfarande en reptilhjärna som inte är anpassad till det moderna tekniska samhället. När vi bir för nervösa och känner att en "dödsfara" hotar så är vi inprogrammerade att lägga oss ned och spela döda. För att faran skall låta oss vara. Läs rovdjur. Nu vet jag att min hjärna har lite olika teman för "dösfara" och väljer att spela död i de mest tokiga situationer. Tror att min hjärna skulle tolka Ring så spelar vi- som en dödsfara. Hm. Så när mitt slutnummer väl kommer upp så tänker jag vara klok och inte ringa. Tänker fortsätta lyssna på härliga människor runt om i landet som ringer in och gör min lördag skön. Hemtrevlig. Oavsett om jag befinner mig i 08- området, Tyskland, Grekland eller Skåne. Hemtrevligt.