Mina fem favoriter

Anlände äntligen äntligen i morse runt 8.30. Riktig känslostorm. Det tomma stallet väcktes till liv och blev med ens så mysigt. Kan inte tro det är sant. Jag har 50 steg till stallet. Bara "mitt" stall. Mina regler. Min ordning. Mina rutiner. Tror inte det är sant. Har nått så nära min dröm om en egen gård jag kan. Tog 48,5 år. Men f-n den som ger sig. Har full energi och är tacksam för chansen att få pröva på just detta liv. 

Full energi kan jag inte säga att den kära tyska chauffören hade när han till slut hittade till gården mitt-i-skogen. Kört sedan kl 22 kvällen innan. Vi hjälptes åt att lasta av mina favoriter. Yngste sonen i huset hade lagt sin själ i en perfekt söndagsfrukost att bjuda den tyska hästchauffören på. Snyggt jobbat. Vi pratade och pratade. Såg att chauffören började längta till sin hytt för några timmars god sömn här mitt-i-skogen innan returresan. Men snälla någon! Nu kan han ju ine veta att han råkade vara den första officiella gästen. (Här får man ta vad man får) Och gäster skall man vara trevlig mot. Bjuda in i sitt hem. Gärna på en rundvandring också. I HELA huset. På HELA gården. Eftersom min man också gärna är guide på sitt hemspråk så drog det liksom ut lite på tiden. Och yngsta dottern var lycklig att hitta någon som pratade tyska utöver familjen. Och yngsta sonen. 2,5 timmar senare fick den tyska chauffören dra sig tillbaka till sin hytt. 

Ska nog kontakta svenska ambassaden och självutnämna oss som turistmagneter/ ambassadörer för Sverige och då Skåne i synnerhet.