
Mitt alldeles vanliga liv
Kapitulerat
27.10.2013 07:44Har faktiskt kapitulerat. Har nu en dygnsrytm som börjar si så där kl 5 varje morgon när den lilla babyn vaknar och vill ha påfyllning av flytande föda. När detta är klart börjar mitt letande. Å jag letar. Å letar. Å jag har en förmåga att bli aggresiv när jag letar och inte finner. Efter vad? De där j-vla extra ögonen som blir mer och mer beroendebehov för att klara mitt arbete. Laga mat. Handla och annat smått och gott. Har nu ökat till styrka +2. Har bara ett par. Som jag nu letar efter varje morgon. Hur svårt kan det vara? Är ju verkligen en rutinmänniska så då borde jag ju lägga dem på samma ställe varje kväll. Eller?
Om det nu vore så enkelt. Har visst fått en vana att i min vilostund, brukar infalla ca kl 20.30-21.00, i min favorifåtölj i mitt favoritvilorum med brasan i full aktion SOMNA. Inträffar efter några raders läsning i boken eller dagstidningen. Tar några minuter. Sittandes med de behövande +2.0 på. Allt frid och fröjd.
När jag sedan blir väckt för att fortsätta skönhetsvilan (den behövs verkligen) i sängen så har jag någon sömntanke som jag inte förstår. Jag tar av dem "på vägen". För er som inte varit här är det faktiskt en LÅNG inomhusväg från min favoritfåtölj i mitt favoritrum till min horisontella dygnsviloplats. Många ställen jag i mina sömntankar jag kan få för mig att lägga dem på. Så varje morgon är nu likadan. Hetsar upp mig till irritation när jag yrvaket springer omkring och letar efter +2.0. Hur svårt kan det vara?
Så på grannbyns affär igår kapitulerade jag. Totalt! Införskaffade ett par nya +2.0 som bara skall få bo på kontoret. Fastkedjade. Underbart. Vilka lugna mornar jag kommer få denna vecka. Så hur svårt kunde det vara? 99 svåra kronor! Så mina kära läsare. Denna morgon började underbart - dock en timma tidigare eftersom jag glömt ställa om manuella klockor - med mina nya +2.0 liggande på plats på kontoret. Var jag hittad de andra? Jaaaaa, i morse låg de på en hylla (?) på promenadvägen från favoritfåtöljen i favoritrummet till min horisontelladygnsviloplats där de aldrig legat förut. Aldrig.
—————