In the middle of Denmark

Om jag minns det hela rätt så hade jag som sagt en plan. Den sk-t sig ganska snabbt. Vi fixade att samköra hela hela varma Autobahn. En MC och en hästbuss. Fort gick det. Om det inte tog stopp. Tyskar har en förmåga att bilda kö. Bara så där tvärstopp. Kan vara 5 min, men oftast mycket mycket längre. Efter 40 mil och en skön paus på båten upp till Danmark, så hade vi äntligen dryga 25-30 mil till GÅRDEN. Äntligen. Mannen gled av färjan och väntade snällt med avstängd Mc på frun. Mig alltså. Jag kör förbi och vi vinkar. Tog bara 5 minuter innan yngsta dottern ringde och sa att Mc inte startade. Aha!

Leta fram nästa avfart, vända, köra tillbaka, hamnade i kö till färjan på returen, fick trixa mig loss, över till nästa "sida"...

kl 19.15. Sjutton turer, 5 samtal med försäkringsbolag, 2 bärgningsbilar och FYRA TIMMAR senare sitter jag och kör ikapp en bärgare i 110. Trött som tusan. Ögonen blöder. Tordes tusan inte tappa bort Mcn i Danmark där man inte förstår vad de säger. Kunde heller inte byta med mannen som chaufför för då skulle vi tappat bort bärgaren. Ett minne som jag inte behövde samla till minneskorgen. Inte alls. 

Försäkringsbolag tog väl hand om oss och såg till vi fick hotell. Totalt väck i sex timmar steg vi upp för att leta upp mc igen. Så in the middle of Denmark hittade vi tillbaka till verkstaden och fick besked att den skall vara kvar över helgen. Min pratglade man som tydligen förstår mer danska än mig fick en ny vän i ägaren. Och en ny tshirt, så han kom ihåg telefonnummret. De bestämde teknisk analys först på måndag. Så många många timmar senare än plan gled vi in vid vår nya borg för en lång stund framöver. Finare än vi mindes. Som en egen värld. Lugn och ro. Frid. Ville bara stanna. Under vår pack- flyttkaos här i skrivande stund så ser vi verkligen fram mot detta nya livsäventyr "in the middle of skåne".