Hundvan?

Måste bara skriva av mig. Hade nyss en total idiotisk upplevelse. Vi kom hem med nya lilla bedårande valpen. Så söt. Liak söt som alla andra valpar. Då är jag "smart" och låter valpen vara ute. Kan inte ta in honom i de andras revir heller. Smart!! Familjens yngsta son tar grandisen på hur många kilo som helst. Jag tar schäfern. Båda kopplade. Allt under kontroll. Tanken var att vi går fint ut på gårdsplan och låter dem hälsa på nya medlemmen. Eller hur??????

Dörren flyger upp. Därefter känner jag hur min schäfer tar sats. Samtidigt som jag får en yngste son med hans grandis i ryggen. Alla fyra far fram och landar platt i gruset, både jag och sonen blir hängande i varsit koppel. Efter varsin hund. I full fart. Yngsta dottern tar i sin förtvivlan upp valpen som i sin instinkt biter henne mitt på kinden. Och kissar ned hela henne. Undrar vad som är värst när man är 17 årig tjej och har sin första skoldag på måndag. Min armbåge tog värsta smällen och är nu ganska demolerad. Blodig och blå. Knät törs jag inte titta på. Hundarna klarade sig fint. Men vilken kraft det sitter i dem. Jag skulle inte ens fundera på att kliva in i detta hus om vi inte va hemma. Ops.

Nu är valpen försiktigt välkommen av dem båda en och en och de gillar varandra. Vi har nu stängt in honom i bur så han får vila från de stora herrarna.

Livat på landet! Fortsättning följer. Nu behöver jag plocka ut småsten från armbåden och slicka mina sår!