Grattis

Så hade vi kalas igår för familjens svärson. Den som bor här i sverige. Vi har ju en som bor i landetalldelesförlångtborta också. Och en som inte är officiell i Tyskland. Nåväl. Jag kommer aldrig bli den där frun/ dottern/ vännen/ mostern/ mamman/ svärmodern/ svärdotter/farmorn/ mormorn (ops vad många roller jag kan tilldela mig nu då- när skedde det?) som i god tid har tänk ut precis vad jubilaren önskar.

ALDRIG. Få till det där lilla extra paketet. ALDRIG. Planerat och donat långt innan. ALDRIG.

Visst är jag en expert på att planera och organisera men med födelsedagar och julafton så liksom slår det slint. Jag förtränger. Minns inte. Får en spärr när jag känner att "jag måste". Har gett upp om att jag kommer ändra mig. Gillar läget och jag bara är så. Å då blir det som det blir. Sista minuten. Alltid sista minuten. Fungerar ju vid enstaka födelsedagar, men ni kan föreställa er senariot vid jul. TOTALKAOS!!

(Julklappar är ett annat tema som behöver en helt egen blogg.)

Denna gång var jag iaf förberedd och hade bett personen i fråga om vad han önskar sig. Inte vad jag tycker han behöver. Eller vad min man tycker han behöver. Eller vad hans fru tycker han behöver. Märkte vid en rundfrågning att det då lutar åt att det blir saker DE vill ha.

Så efter några dagar fick jag en hel del förslag. Snyggt jobbat. Bara en hake. Shopping. Min andra svaga sida så vida det inte gäller hästrelaterade affärer. Å det var inget alls av de varorna på hans lista. Hade han önskat sig ex ett par ridbyxor hade jag inte haft något emot att planera om hela dagen, fixa mig i ordning för att köra över tomtgränsen och fara till närmsta hästbutik. No problem. Men nu va läget inte så. Inte alls.

De saker han önskade finns i butiker jag får anfall bara jag tänker på dem hemma. Jaha! Hur skulle jag lösa detta då? Ge han ett par ridbyxor? 

Nu hör det till saken att födelsedagsfiraren älskar att shoppa. Han älskar det lika mycket som jag hatar det i de affärer man hittar hans önskelistesaker.  

Så varför inte kombinera? Alla får nu inte paket inslagna som de kan sitta och öppna inför resten av deltagarna på kalaset. Vissa får faktiskt åka till affären och köpa sina egna presenter.