Filmen om mig

Som huvudrollsinnehavare till min egen film så kräver jag snarst ett möte med manusförfattaren och regissören. 

Borde faktiskt ha lite mer att säga till om. Jag är ju som klippt och skuren för att spela en kärlekskomedi med lite mera action i.

Idag när jag gick, läs gungade fram som om jag har musiken i blodet (vilket jag definitivt INTE har), till stallet så lyssnade jag som vanligt på musik.

Högt, rakt in i hjärnkontoret. Är min bästa pepp. Då kom den bara. Titelmelodin till min film. Filmen om mig.

KLICKA HÄR och lyssna medans ni läser resten.  

 Top of the pops 1964. Vilket år det måste ha varit. Skönt gung. Ställ er nu upp och försök gå till den. Känner ni vilket sving det blir i kroppen. 

Där har ni bilden när jag svingar mig fram på asfalten i byn där jag förtillfället bor. Finns 80 hus här har min granne räknat ut. 

Så då måste det bo minst 80 personer för inget hus är tomt. Känns som om samtliga 80 börjat titta med ett småleende på läpparna när jag går till stallet på dagarna. Tror de skulle vilja se min film. Eller inte. 

Dagens tagning innehöll vare sig så mycket att kärlek, komedi eller action. Bara en sådan där vanlig normal dag som inte behöver bli förevigad.

En ganska skön dag faktisk. 25 grader och strålande sol. Paus i träningen, nåväl har sprungit några hundra varv och jagat på mina änglar på longerlinan,

varit på ännu en tysk dressyrtävling. Observera utan musik i öronen. Kan inte svinga mig fram precis överallt här. ORDNUNG!

Pratad med min älskade äldsta dotter igår. Hon bor numera i landetalldelesförlångtborta, USA, och berättade för mig att hon har paparazzi efter sig. Hm! Vem är hon lik egentligen? Mest lik mig om jag får säga det själv. Men visste inte min film haft premiär "over there" ännu, den är ju liksom bara halvklar.

Vi har ju inte ens startat med actionscenerna. Så dags att boka in ett möte med manusförfattaren och regissören nu.