Facit

En hel helg på tyska dressyrtävlingar. Ni som är insatta vet hur mycket spring, intryck och spänning detta innebär. Oavsett om man är tävlingsryttare, funktionär, anhörig eller hästskötare. Jag har testat alla rollerna under mitt liv. Ofta har jag fått spela två av dem samtidigt. Facinerande sport. Nu fick jag chansen att lägga till kunskapsbanken att studera tyska dressyrtävlingar, en 3 dagars med både amatörer och proffs. Hoppning och dressyr på samma ställe. 

Måndag morgon har jag facit i handen. Jag är riktigt imponerad på de svenska tävlingar jag varit på. Den största skillnaden här tycker jag var, ordningen och organisationen. I sverige är allt faktiskt riktigt organiserat. Vi har tillgång till TDB (tävlingsdatabasen) där vi har full kontroll, tillgång till vägbeskrivningar, anläggningsskiss etc. Här fick vi hitta själva bäst vi ville. Vi blev inte lotsade av P-vakter, utan fick hitta parkering själva (?), passet låg tryckt i bilen och behövde bara uppvisas OM veterinären kanske skulle vilja titta på det. Här lastas det ur/i med grimma. Jag räknade till 14, fjorton, ryttare samtidigt på dressyrframridningen och ingen funktionär så långt ögat kunde se.

Insläpp vid A var "öppet" och de växlade ryttare snabbt, nästa var redan inne när första gjorde halt/avslut. De hade en "uppläsare" som läser hela programmet under tiden ryttaren rider. Serveringarna var likt de svenska, med undantag för att de här är väldigt förtjusta att sälja och köpa alkohol. Överallt. Så även här. Publik går omkring med ett vinglas. Som svensk med Jante hängande på axeln så är det på gränsen till obekvämt. Förmodligen för att det är så ovant. Det stora positiva var för mig publiken, mycket mer och lite mer avsplappnat. Kanske beror på vinet. Skämt å sido. I det stora hela är det likadant. Dressyrprogrammen lika och de kräver samma saker här som hemma. Ryttare och hästar jämförbart, några stjärnor, några mellanskiktare och någon som borde stannat hemma och tränat en stund till. 

Hur det gick för "mina" sköthästar. För mig två superstjärnor med mycket egen humör och vilja. Den 7 åriga valacken hade en för dagen lite hög spänning i kroppen för att få rosett. Den 10 åriga charmören fick en placering på lö i M-klass, en på söndagen i en högre M-klass (MSV) och sedan gjorde de en fantastisk ritt och vann St Georg. Deras första placering på S- (svår) nivå. Det är när detta sker som jag får bekräftat att det är en av anledningarna till allt hårt underbart slit, tålamod, tid, arbete vi hästmänniskor lägger ned på denna sport. Känslan är skön även som hästskötare. Söndagskvällen blev en champagneskål för segrarinnan. Och hon frågade om jag kunde vara hästskötare nästa helg också. Bringade tydligen tur med mig. Kände mig en kort stund lite stolt, tills hon berättade vilka och hur många hästar vi skall ha med. 4-6 st. Hallå. Hm! Jaha! Bäst att ta all erfarenhet jag kan få nu.

Skulle jag inte lyckas att bli en "proffsryttare" själv kan jag alltid satsa på en karriär som hästskötare.