Debut

Har ju som sagt börjat tävla dressyr nu. Eller tävla och tävla är väl att ta i. Har börjat skaffa mig rutin skule jag hellre vilja säga. Tänkte att hela 2014 blir mitt "rutinår". Och det behövs. Har nu gjort tre starter på tre olika hästar. Oj vad jag älskar detta liv!

Rutinresa 1, häst 6 år. Att göra iordning och förbereda allt tar minst 1,5 timma, köra tar sin tid, rida fram sin lilla tid och plupp så räcker det med en enda lite sak för att trigga igång fel punkter hos vännen flyktdjur. Denna första gång så var jag i fas så att säga. Nerver under kontroll (= jag kräktes inte). Så när jag är på väg att ta ut vännen från bussen så får de för sig att på tävlingsplatsen även släppa ut ett gäng kalvar. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag lastat in/aldrig lastat ur, satt mig i bussen och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Inte nu inte!

Ut med vännen flyktdjur som aldrig sett en ko. Och sedan slösade vi bort all hans energi på piaff och passage och uppblåsning. Tog sin lilla stund innan jag ens funderade på att komma upp i sadeln. Nåväl, vi gjorde en för mig bra "runda". Nöjd!

Rutinresa 2, häst 7 år. Samma rutin med smörja, tvätta, fläta, putsa, glansspreja och så vidare och så vidare. Har alltid ett körschema- från uppstigning från varma sköna sängen fram till start. Minituöst planerat! Har GPS nu förtiden. Vanliga kartletandettiden är förbi. Nu hade någon person tydligen inte knappat in min destination i GPS programmet- så vi kom fel. Och fel igen. Och ännu mer fel. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag vänt och åkt hem och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Inte nu inte! Hittade rätt, ut med häst- kortade ned framridning- fokuserade på uppgiften och gjorde en fin runda. Nöjd!

Rutinresa 3, häst 11 år. Samma rutin som alltid. Nu hade jag kanske tagit mig lite vatten över huvudet- men envis som jag är så tränade jag in programm som egentligen ligger lite utanför min "safety-zon" under rutininsamlingsrundorna. MEN VA F-N! Hur svår kan det vara?

Fokus! klockren känsla på framridning. Allt flöt som en dans- ända tills vi kom in på banan och någon hade hängt en röd duk över domarbordet. Min vän häste- flyktdjuret- kunde vid detta fall liknas en tjur- fast tvärtom- han ville liksom inte anfall den röda duken- snarare fly dit ifrån han kom. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag låtit honom fly- satt mig i bussen och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Nu tog jag mig med viss kamp igenom programmet utanför "safety-zon". Visserligen kom jag sist. Men jag var nöjd! 

(Ok tog några långa många minuter innan jag blev nöjd- och ilskan släppte- och några samtal till sådana som förstår- som fick stötta och puscha lite).

Nu är det till att samla rutin varje helg. Lär mig något på varje resa. 

1. vattenfast smink

2. likasinnade vänner som svarar i telefon så fort jag ridit klart- måste ventilera

3. hur kul detta är

4. hur lycklig jag är som får chansen att vara med om just detta

Nu fortsätter resan mot mitt mål.....