1,2,3,4,1,5,8,10

1,2,3,4, 1,2,3,4, 1,2,3,4, 1,2,3,4  takten, takten, räkna och känn takten, detta är inte en repetion på "Lets Dance" utan takten i hästens lugnaste gångart. Något så simpelt kan bli fel om man inte har takten. Falsk skritt! Här är vi inte falska inte, här skall vi träna från grunden minsann. Vi bygger en grund som kommer bli riktigt stabil. Jojominsann. Så där satt jag och räknade och kände. Räknade igen och kände ännu mer. En av hästarna fick in 24 st  1,2,3,4 på ett varv. 120 meter. För att bygga en stabil grund krävs övning. Blunda nu och föreställ er hur jag på hempromenaden fortsätter träna detta. Själv. Utan häst. Genom byn. Klart de stirrar. Men det har de gjort sedan första dagen. Byn är ju inte speciellt stor och på något vis så både syns och hörs jag fast jag är tyst. Har alltid undrat varför. Försöker ju smälta in. Eller inte. Jag kommer aldrig smälta in. Inte någonstans.  

Sitsen som jag normalt kan få ett litet super hemmavid, fick sig en bassning igår. Armbågarna stod ut för många centimeter (millimeter?) från midjan. På kraftfull engelska med tysk brytning:

 - "Looks schajjse, really schajjse". SHIT!  

Så fortsatte det några hästar igår. 1,2,3,4, KÄNN KÄNN, arbågarna, fina fingrar, mjuka axlar, fast röv. Va ett med hästen. Känn, känn, ha kontroll på kroppen. Men, hallå, det har jag försökt med under snart 50 år. Ha kontroll på den här kroppen som är min ständige följeslagare. Verkligen ett heltidsjobb.

Men kära vänner, hårt arbete lönar sig, nu börjar det lossna rejält med både häst 1, 2 och 3. Ett litet mynt som faller ned då och då. Mjuka axlar, fin fina fingrar, armbågar inne i midjan och sist men inte minst en röv som håller sig fast, liksom klistrad. Den har gjort mycket nytta under mina år, men jag är nog mest stolt över den just nu. Tack till GB som hjälpt mig ge lite tyngd till den.

För att få livet att snurra på så behöver jag diciplin och målmedvetenhet. Inga problem. Två av mina styrkor.

Så igår såg dagen ut 1,2,3,4, 1,2,3,4 och sedan hade jag 1 tim för hushåll, 5 tim arbete, 8 tim stallarbete/träning och 10 tim sömn. Skojar inte!

Efter allt räknande igår så insåg jag klockan 19.07 att jag var slut, tom, kaputt. Fanns inget som fungerade i den kropp jag försöker kontrollera. Verkligen ingenting. Tog då till ett gammalt hederligt knep. Sockerchock. Som att göra ren en pool med chockklorering. Ingen reaktion. Så 19.30 föll jag i sömn och hoppades på en 10 timmars. Men, men, sömnkontrollknappen är max 8 timmar. Inställd. Programmerad. Så där satt jag kl 03.30 i natt och undrade när solen går upp och kom underfund med att jag helt plötsligt har 2 timmar till förfogande varje dag. Hädanefter blir det 1, 6, 9 och 8. Det är min takt i livet.