Nu börjar det närma sig. Hemresa och allt som väntar hemma i Svedala. Packning och åter packning. Flyttbuss beställd ti 30 juli kl 06.00. Jag har som tur är en plan. Kommer i rekordfart packa ned ett helt hus på 2 dagar. Tacksam vi har ett litet hus. Och klämma in ett möte med vår fantastiska personal. Och följa med mellersta gravida dottern till MVC. Är ju en engagerade blivande mormor. Det också. Och hinna träffa alla mina underbara ungar, deras ungar och deras respektive. Och träffa min kära mor. Och far. Och mina systrar och deras familjer. Och packa resten av stallet. Och köpa den där fåtöljen jag drömt om hela våren men inte fått plats med i det lilla lilla pepparkakshuset. I det nya huset får jag plats med många sådana fåtöljer. Men en räcker. Ska bli min besöksfåtölj på mitt nya kontor. Ett kontor som inte ligger undangömt i en skrubb, under ett snedtak utan fönster. Granne med WC och alla lukter det ger ifrån sig. Jag kommer få ett alldeles eget proffsigt kontor. Med en alldeles egen besöksfåtölj. Spelar ingen roll hur många kunder det kommer att sitta där. Bara känslan. Innan jag far skall jag dessutom ha hunnit lära mig göra hästarna fina inför tävling, kunna känna takten, tempot och balansen i hela min kropp utan tränare. Spännande. Nu börjar det närma sig. Vårt stora äventyr kan snart börja. 

Idag är allt inte som vanligt. Idag skall jag vara helt helt stallledig. Inte ens sätta min fot där. Nu är jag ju itne bara här på träning. Jag jobbar ju också. Har som sagt förmånen att ha ett distansdigitaltkontor. Har fungerat riktigt bra. Lite små "strul" med uppkoppling någon timma här och där. Men i stort sett bra. Idag skall vi på kundbesök. Spännande! Vi skall ut i stora Tyskland, minst 2,5 tim resa. Nu är vi inga vanliga företagsledare. Vi kommer inte i någon flådig vräkig firmabil. Nopp. Vi anländer i min rullande sadelkammare. Tror vi gör ett bra första intryck. Nu var det så när både jag och chefen packade hemma att vi missade att stoppa ned kundbesökskläderna. Så i vild iver har vi fiskat fram det bästa representativa vi kunde hitta igår i garderoben. Tror vi gör ett bra jordnära intryck. Men men, vi fick igår köra en snabbsväng till närmsta stora håla och komplettera med varsina skor. 5 min. In, pröva, ut. Har aldrig hänt tidigare. Tror vi kommer göra ett stiligt intryck. Mötet skall hållas på engelska. Tror vi kommer göra ett världsvant intryck. 

Har fått tillsägelse att "uppföra" mig då han vet jag lider av mötesallergi. Borde ha läkarintyg på det. Börjar liksom klia, lite här och där, sedan sprider sig klådan så jag måste börja snurra på stolen, sedan börjar hörseln försvinna, armen skaka och till slut så rullar ögonen bara runt, runt. 

Så idag är en alldeles ovanlig dag 

I min finaste ullklänning 35 grader varmt, med hudfärgade strumpbyxor eftersom solen inte nått fram genom ridhus och ridbyxor

Nya högklackade - minns inte ens hur man går i sådana naturligt

Sminkad - tur det är vattenfast hela produktsortimentet jag har

Uppföra mig och bara vara så bäst som bara jag kan i team med min bästa chef

Så idag är en alldeles ovanlig dag - en alldeles ovanligt spännande utmanande dag

Jag har hitintills blivit berikad med två små underbara barnbarn. Två till är på leverans innan hösten. Läste en gång en kvinna som sade att de är "livets efterrätt". En bra beskrivning. De kommer smärta mitt hjärta att ha dem 48,5 mil från mitt dagliga liv. Men som min ena sonhustru tröstade mig.

-"Nu har vi äntligen någonstans att åka på semster"

Så får jag se det. Det blir inte lika frekvent, men lite mer kvalitet och längre när vi väl ses. 

För några dagar sedan ringde jag upp den lilla 3-åringen som är så verbal. Något han måste ärvt från sin mor. Kan inte minnas att hans far- min son- varit så pratsam- någonsin. Under samtalet så pratade vi om hans cykel och om flytt till Skåne. När vi lagt på skickade jag ett sms till hans mor att jag kommer att kinappa honom till Skåne, vilket hon direkt berättar för sonsonen. Han springer då till sin far och utbrister:

-"pappa, pappa, farmor tänker flytta mig till Skåne". Tokfarmor!

Träningsmässigt så är jag efter 4 veckor mer hungrig. Vill mer. Vill kunna mer. Har ett sug att bli bättre och bättre. Ser själv inga framsteg. Inte så att jag är negativ, men vill mer. Nu är äntligen alla fem hästarna i gång. Jag är i gång också, psykiskt, fysikskt behöver jag lite mer för att vara i gång på fem per dag. Har lite ont här och var om vi säger så. Kroppen är inte riktigt lika mjuk som "förr". Nu har jag kanske aldrig varit så där himla mjuk i kroppen, men kan i alla fall konstatera att den inte blir mjukare. Kommer till hösten lägga till någon form av fysisk träning. Och stretcha. 

Tur nog så ser min tränare framsteg. Igår var en riktigt bra dag. Fick flera bra och super på häst nr 1. Gott. Bara förtsätta idag. Häst nr 2 fick sig en omgång av min tränare igår- med nytt bett, fina tänder, kiropraktorgenomgången, ny sadel, annat ridsätt så börjar hon verkligen blomma upp. Bara att fortsätta idag. Häst nummer 3 fick en koll av kiropraktor igår, tumme upp och bara jobba vidare idag. Häst nr 4- äntligen- som jag saknat att rida honom- gårdagens bästa träning. Bara att fortsätta idag. Häst nr 5- som jag håller på att lära känna - vi hade det till slut igår också ett fint pass- var nöjd - men det kunde ha varit bättre. Det kan alltid vara bättre, men det gäller också som träningsmänniska ibland ta sig i kragen och känna efter sina framsteg och faktiskt vara nöjd med dagen. Jobbar på det. Idag förväntas det bli 35 grader hett här, men hög luftfuktighet, ingen optimal träningstemperatur, så vi startar kl 7.15 idag. 

Lika hungrig! Lika förväntansfull! 

I min buss finns det två hållare. Sådana där praktiska jag kan ställa en dryckesflaska i. Lämpligt placerad ved min vänster sida, i knä höjd. Toppen. Prima. Nu är det bara så att under tiden jag haft glädje att köra omkring med denna buss så har jag fått vara ständigt törstig. Varför? Jo hålet passar inte för någon läsk. Eller kaffemugg. Har prövat det mesta. I olika storlekar. Och svurit och skurat när jag spillt ut testade drycker. Så irriterande.

Att ha något jag inte kan använda mig av. Men nu är frågan löst. Passar som handen i handsken för tyska Coca-colaburkar. De har en annan form och hårdare material. De är lite mindre och smalare. Så nu kommer jag köpa några backar tyska coca-cola burkar.

Inte för att det är min favorit - utan enbart för att de passar i mina hållare.

(Om bussen är tysktillverkad? Nopp. Fransk produktion!)

En alldeles vanlig måndag morgon. Här i Tyskland jobbar de som i Sverige. De äter, sover och lever sina liv. Måndagar är som hemma. Men söndagar?

Då trycker någon på STOPPKNAPPEN. De är verkligen stopp. Stängt. Tyst och lugn och ro. Allt är stängt. Tror denna "någon" i detta fall har en förbindelse med Gud. Söndagar är heligt. Då skall folket vila och umgås. I början, när vi hade lägenhet i södra Tyskland, var jag riktigt irriterad som svensk på dessa söndagar. Jag fick INTE tvätta, dammsuga, putsa fönster eller nåde mig, som svenskar gör i mina hemtrakter. Vallfärda till vårt heliga blå-gula söndagstempel. Ikea.

Finns inte en affär/kiosk öppen så långt ögat når. Att få en sockerattack här en söndageftermiddag utan påfyllt förråd är inte att rekommendera. 

Numera har jag kommit in i detta ganska bra med mig själv, bortsett från att jag inte följer deras rutiner med kyrkan, men annars finner jag denna söndagslugn riktigt positiv. Något jag kommer kopiera till mitt liv i Sverige. Många av de svenskar jag känner, umgås med (är ju inte så många iof) och ser omkring mig springer som skållade råttor på söndagar för att "hinna-med-allt". Ladda upp saker-de-måste-göra-innan-veckan-startar. Hm. Så har även jag levt i många år. Men numera njuter jag mer av att ladda upp mina egna batterier inför kommande vecka. Visst fuskade jag lite igår- är ju ändå svensk- alla fem hästarna fick sig ett pass- samt en liten stund vid mitt bärbara-digitala-distanskontor. Svårt att ställa om sig helt.

Jag har nu ca 10 träningsdagar framför mig. 3 dagar av detta är min tränare borta. Så 7 möjliga pass att "rida-in-mig" på vår nya stjärna. Spännande! 7 pass att få repetition på hur jag skall träna dem hemma hela långa hösten. Och det känns som vi bara kommit till skritten. 1-2-3-4. Rak. 1-2-3-4. Rakrikta. Hade behövt stanna ett år här. Minst. Både för att träna hästarna, tyska, ladda godisförrådet på lördagarna samt att trycka på min egen STOPP knapp på söndagarna. 

Dagarna rusar iväg här i Tyskland! De gör de ju iof i Sverige också. Försöker skapa mig ett långsamt liv, men det är inte det enklaste. Nu börjar det i alla fall närma sig. Flytten. Flyttbuss är beställd och jag har en rimlig, ganska tight flyttplan. Men om allt går som planerat kommer det gå smidigt. Nu vet jag inte varför jag alltid tror att det går som planerat. Eller varför det helt plötsligt skulle gå smidigt. Borde planera in lite oplanerade saker i planen. Får försöka göra ett schema så alla vet var, när och hur de skall gå tillväga. Speciellt till mig själv. Har en god vän som brukar säga att jag har för många "sido-projekt". Försöker komma underfund med vad han egentligen menar.

30 juli är flyttbuss beställd. Spännande! Riktigt taggad att utöka verksamheten i ny region. Både med teknikverksamheten och hästverksamheten.

Världens bästa jobb. Utmanande, spännande och ingen dag är den andra lik. Passar mig. Vilken lyx att få kunna ha ett jobb som passar, som man trivs med. Har aldrig varit förtjust i jobb som är må-fr 8-17. Passar liksom inte min personlighet. Har för mycket energi för det. Behöver stimulerande utmaningar många fler timmar på dygnet än så. Både fysiskt och psykiskt. Kanske därför tiden rusar iväg. Nu har den rusat igen när jag suttit och kontorsdistansarbetat och jag skall straxt göra mig iordning för dagens träningspass x 3. Så dags att återgå till dagens plan, utan "sidoprojekt".

Delar med mig av en bild på vår framtid, en av mina kommande arbetsplatser, ridhus med speglar! Äntligen!!!!

Efter driftstopp är nu nya versionen igång. M.A 2.0.

Har haft lite driftstörningar här i Tyskland. Kontoret har inte fungerat som det skall. Hjärnkontoret alltså. Så irriterande när det hakar upp sig. Ingen uppkoppling. Så vaknade jag i morse och kände : " Nu har det släppt". Ungefär som en urblåsning och sedan uppgraderad med en ny version. Språket. Visste direkt att programskaparen hade lagt till tyska som språk. Bara så där. Nu kan jag tyska. Flytande. Vilken skön känsla. Så enkelt. Vad bra allting kommer bli nu. Inga missförstånd längre när min tränare skriker TJAJJSE. Kommer precis förstå vad hon menar då. Kommer kunna ha ett givande samtal med "mäste him self" nu också. Wow! Äntligen. Bara så där. Äntligen kan jag läsa tidningen utan att bara titta på bilderna och verka intellektuell. 

Känslan fick vara i ungefär en timma. Från det jag gick upp tills dess jag kom till stallet. Förstod då att det inte alls var så. Flytande tyska? 

Men det var en skön känsla så länge jag fick ha den. 

Så här när dagen börjar lida mot sitt slut så är jag riktigt nöjd med träningen idag. Häst 1 och 2 är riktigt fina efter kiropraktor och omstoppad sadel. Rör sig mycket mjukare. Häst 4 var under ryttare idag för första gången på länge.... säger bara mums, en favorit till. (Se bild nedan hur taggad han var innan träning) Snygging som växt till sig och nu mår fin fint i kroppen. Häst 5 fick springa på linan. Häst 3 är och kommer alltid i mina ögon vara NR ONE! Hon gör mig lycklig. Även om hon har en mindre bra dag så är det ändå en lycka att en gång i livet få träna, vårda och vara vän med en sådan drottning. 

Har nu varit här i tre veckor, kommer stanna två veckor till. Betyder att jag kommer hinna träna 14 dagar till och i bästa fall vara rustad för egen träning hemma i höst. Vara redo för fortsatt utveckling mot de framtida målet. Och under de två kvarvarande veckorna så vet man ju aldrig, kanske vaknar jag upp en morgon och kan prata tyska? 

Lägger med lite bilder från området .....Sorry, men har ingen aning om hur jag kan rättvända dem. Finns inge bildprogram på hemsidan....

Har ingen aning om varför. Men de upptar en del av min tid. Strumpor. När jag levde i den riktigt stora familjen med alla barn och några till hemma så kan jag mig minnas att det gick åt timmar till att sortera och leta strumpor. Minns att mina söner fick använda olika färg för att jag nte skulle blanda ihop dem. Pojke blå. Pojke vit. Pappa svart. I och för sig hade jag en väldig koll. Huvva buvva om det smög sig in någar nya strumpor, som inte tillhörde familjens strumprevir. 

Nu för tiden är jag riktigt facinerad av hur många olika sorters strumpor det finns. Bara att gå in i en simpel sportaffär. Där finns speciella supertillverkade strumpor för alla möjliga sporter, golf, fotboll, jogging, trecking, utförsåkning, skridskor, långskidor och några till. Därtill kan tilläggas att det finns för jakt, högklackat, ballerinaskor och några till. Kan bara titta i min egen strumplåda hur många olika sorter jag verkligen behöver (?).

Nåväl de jag använder mest hela tiden är numera ridstrumpor. Och de måste jag ha flera olika av. Vintervarianten i både vanlig ull och merinoull. Höstvarianten som är lite tjockare i foten, men inte så tjock i benet. Hm. Läderstövelvarianten som är skön i foten och som en nylonstrumpa i benet. Sommarvarianten som är tunn och sval hela vägen. Som om det räckte. Behöver dessutom ha dessa varianter i olika färger. Hm. Har en tanke nu som jag inte riktigt blir av med. Markeringen på strumporna. Börjar dyka upp på flera av mina strumpor numera. Höger och vänster. Alltså strumporna meddelar mig vilken fot jag skall sätta dem på. Ursäkta! OM jag nu gör tvärtom, vad händer då? Kommer högerfoten inte vilja vara med längre för den fick på sig vänsterstrumpan? Blir det kortslutning när jag skall använda fötterna? Facinerande.

Eftersom jag behöver pröva mig fram här i livet så kommer jag deltaga i den stora fotbollsturneringen om 1,5 vecka, med ridstrumpor, höger fot på vänster och vice verca. Förmodat resultat blir en gallopperande kvinna som har svårt att hålla reda på höger och vänsterfot. 

Och då så enkelt kan jag ju alltid skylla på mina strumpor. 

Funktionärer?

I Tyskland kostar det i stort sett samma som i Sverige att tävla. Man behöver licens och måste även här vara ansluten till en klubb. Dock behöver man inte som tävlingsryttare tillbringa en massor av timmar som funktionär, vilket är krav på de flesta klubbar jag känner till. Så vad är skillnaden. Jo det jag har sett här, har ju jättemycket erfarenhet efter två tävlingar, är att de inte har så väldans många funktionärer. 

Som "vi" vid anmälning. Och så har jag sett en som skriver upp resultat med whiteboardpenna vid tävlingsbanan. Och en som springer mellan domare och sekretariat. Thats it! 2-4 st. Domare är som i Sverige inhyrda. "Vi" har redan vid Pplats 1-2 st som står och dirigerar, 2 i sekretariat, 1 som städar toaletter, 2-3 st i cafeteriadelen, här låter de entrepenörer ställa upp sina mobila mat/öl/vin vagnar,  1 skrivare, 1 springare, 1 banansvarig, 1 funktionärsansvarig, 1 framridningsansvarig, 1 som flyttar på staket vid insläpp osv osv. Är uppe i minst 14 personer. Hmmm!

Vad som är bättre har jag för lite erfarehet av just nu att uttala mig om, men kan kostatera att båda systemen verkar fungera iaf.