Skriver lite till innan paus. All packning i Tyskland är klar. Kommer straxt dra ur kontakten och pausa från blogg. Skriver tidigast fredag kväll igen. Funderar om jag har en bra historia ur mitt liv att dela med mig av under tiden. Hm! Hm! Finns ju en härlig minneskorg att ta ur. Använder bloggen som ett forum att dela med mig, för en vacker dag har minnet bleknat. Även om korgen är full. 

För några år sedan, hur många är irrelevant, hade jag förmånen att åka på språkträning i UK via min arbetsgivare. Jag skulle tillbringa de närmsta två veckorna hos en privat familj. Jag hamnade hos en really upperclass women med hennes två tonårsdöttrar. Fina familjen. NU kommer jag inte från en uppercalss familj, hederlig gammal arbetarsläkt med alla dess sidor. Så det tog en hel del energi att uppföra mig. Hela dagarna och hela kvällarna. Kostade energi vill jag lova. Lägg därtill språket. Då var engelska inte min starka sida. Det är det inte nu heller, men jag babblar på ändå. I denna kurs ingick att vi dagtid skulle vara på klasslektioner och på em/kvällar utföra praktiska övningar som gav oss färdighet i engelska språket. Kostade massor av min energi.

Så en kväll står min upprcalsslady och öppnar altandörren och är riktigt stolt över sin fina trädgård. Den är riktigt fin. Och riktigt stor. Imponerad. Så här lägger jag en klassisk kommentar. Tycker ju att hon har en fin baksida. 

- "I really like your big big beautiful backside" 

Ni som hängde med på engelska undervisningen vet att jag precis sagt att jag gillar hennes stora fina arsle!

Hon höll god min, uppfostrad som hon var, hennes tonårsdöttrar däremot vred sig av skratt. Förstod långt senare vad jag sagt! 

Det som jag för några dagar sedan hade som fantasi. Igår gjorde vi en liten stopp i grannbyns hästaffär. Ok, så liten är den inte. Och så snabbt går det inte heller. Här får min man verkligen utlopp för sin konversationsförmåga. Sist vi var där och köpte 2 pike´tröjor tog det TVÅ TIMMAR. Och det berodde inte på mig. Jag är en snabbshoppare. Så i går skulle jag införskaffa ny longerpisk till tyska stallet eftersom jag "råkade" ha sönder ett där. Och lite hästgodis eftersom jag använt deras i 5 veckor. Jag bad min babbliga man att försöka hålla sig kort. Ni får tänka er att jag här är faktiskt EXOTISK! En svensk kvinna i dessa byar är inte vanligt. Inte alls. Gillar känslan. Så vi kliver in i affären, jag tar det jag skall ha, mannen håller sig kort. Vaken som jag är så märker jag att den ena expediten- brodern i detta familjeföretag - springer och hämtar expedit nr två - sin syster. Jag plockar vidare och hon liksom smyger fram till exotiska mig. 

Då gör jag som jag gjort under fem veckor. 

- Hallo, Ich sprechen kaine Deutch, aber Ich fersterch imbissien.

Här brukar de flesta skaka på huvudet, de andra börjar prata engelska och den sista gruppen pratar som om jag är tre år.

HOn växlar över till urusel engelska, och jag ser verkligen att hon vill prata med mig. Denna exostiska kvinna (????)

Då händer det. Som om en transulaterängel tar över min kropp OCH JAG KONVERSERAR PÅ TYSKA!!!!

Så där stod vi. Hon på skitdålig engelska, och jag på säkert lika dålig tyska och pratade. Hon berättade länge och gott om sin semester i Sverige. Jag om var jag bodde här i Tyskland, träningen med mera. Nu hade hon visserligen förhandsinfo. Men men. 

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!!!!!!

Packa. Packa. Start med packning omgång ett. Här är enkelt att få ihop sakerna. Är ju bara mina kläder. Och lite mat. Och ett mini digitalt distans kontor. Och sex flaskor energi dryck. Ingen Monstervariant för då skulle mitt hjärta slå trippelvolter och jag speeda upp bussen i 170. Normal energidryck så jag kör i 140 upp genom Tyskland. Har 4 tim på Autobahn. Stopp! En timma paus på färja. Stopp! 2 timmar genom Danmark! Sedan har vi den j-vla tunneln innan jag kommer upp på fina Malmöbron. Hur kan man få för sig att bygga en väg under vatten? Varför la man inte hela bron över vatten? Nåväl har ju över 7 timmar att besegra den lilla dumma tanken att det är obehagligt läskigt att köra under vatten. Väl över bron är det bara att glida in i Skåne och plupp så är gården där. 

Det blir min lilla mellanlandning. Packa ur buss med alla hästprylar och tre riktigt coola sopkvastar som inte går att finna i Sverige. Så familjens kära mellersta dotter som är så petig med detta. Nu kommer det äntligen tre perfekta sopkvastar. Direktimporterade från Tyskland. Som gjorda för halm. Ser ut som en äkta kvast att flyga till Blåkulla med. Så de passar för henne och mig. Stallhäxorna. En till henne och en till mig. Den tredje är reserv. Ska jag gömma undan. 

Har börjat kliva ur min "träningsbubbla" och komma ut i verkliga livet igen. Hm. Vet inte om jag så riktigt gillar det. Gillar inte att säga farväl. Har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Förmodligen för jag är osäker på att kunna hålla mina känslor i styr. Jobbar på den biten. Också. Mycket som jag behöver jobba med. Hela tiden. Utveckling. NU har jag bestämt mig att inte säga farväl, utan på återseende. Det känns bättre. 3 timmar kvar. För denna gång. Så nu är det bäst jag sätter fart. Packa. Packa. 

Av värmen blir man (läs jag och min kära man) lite väl sega. Efter några timmar slutar kroppen liksom att fungera. Hjärnan likaså. Efter en hårt ansträngande dag igår med fem pass träning så var min man helt kaputt. Han deltog på de tre sista. Efter det var det snabbshopping av exakt 25 + 2 vinflaskor. I nya huset finns ett inbyggt snyggt vinställ som självklart är snyggare med flaskor i. Så bäst att passa på med priser som jag inte hittar i kära hemlandet. Och efter det en snabb sista tre rätters på vårt kära Gästhus. Nu vet ni alla hur man känner sig. Allt är liksom ur funktion. Allt! Då var det dags att köra dagens kontorspass. Kl 21.30. Inget gnäll här inte. Gilla läget som jag brukar säga. Eller -" Håll käften och jobba".

Så när absolut ingenting fungerar. Ögonen blöder. Kroppen har sagt upp sig. Då får vi ett underbart hjärtdrypande foto via mobil på de två nya fina underbara flickorna i vår härligt stora familj. Jag visar stolt min man och han formligen skriker

-" Va??? Har vi fått två till nu"???

Fem veckor. När mammor väntar på sin ofödda baby är fem veckor en evighet. Fem veckor. När jag tränat i Tyskland så bara försvann de. Skulle behövt två till. Inte veckor utan år. Något går fel hos mig. Min tränare och min man säger jag gjort framteg. Kommer "klara" mig tills hon hinner med mig i december- kanske september igen. Men vill MER! Vill hela tiden MER. Är riktigt ödmjuk, lyssnar, suger in och verkligen anstränger mig för att göra rätt. Men vill MER. Nu har min man inte filmat ens fem sekunder här på plats. Han tycker jag skall känna mina framteg i kroppen. Gör jag en snabbanalys så har det nog hänt en hel del. Kan nu känna -utan tillsägelse- falsk skritt. Kan känna när hästen inte är rak i både trav och galopp. Kan sitta tungt med bakregionen och ha en stabil hand och armbågar inne i midjan. Kan känna när motorn på hästen sätter fart och lättar fram. F-n törs annat. Vill ju inte ha skäll. Men det är mycket att hålla reda på. Och det under en hundradelssekund. Måste vara aktiv och ligga steget före. Slappna av. Andas. Andas. Snabb enkel reaktion. Här och nu, fokus, fokus.

Älskar verkligen att rida om ni inte hade förstått det.

Igår var min bästa dag hitintills- få samtliga fem- jackpott om vi säger så. Detta är ju inte bara en fysiskt krävande sport, utan även starkt känslostyrd. Och då är det inte bara mina känslor som räknas. Mina hästar har också en hel del känslor. Älskar verkligen denna utmaning. Ok, inte när det är 10 minus eller 36 plus. Men det är iof en utmaning det också. Idag är sista dagen för mig. Konstig känsla. Mina hästar får några pass till för att komma direkt till nytt stall i Sverige. Spännande. Men hur skall jag klara mig från att inte rida på 6-8 dagar? Abstinens redan. Men också riktigt skönt att veta att de blir motionerade/tränade medans jag svär över flyttkartonger och saker jag inte hittar.

Så imorgon, torsdag, kära läsare, börjar nästa etapp på min stora resa. Fem veckor ridträning senare. Självsäkrare. Mer målinriktad. Mer taggad mot mitt mål. 

Bikram träning. Borde ringa facket. Familjens äldsta dotter i landetalldelesförlångt borta har en medfödd (från mig) gen att träna. Antingen det ena eller det andra. Med råge. Gör hon något gör hon det ordentligt. Också från mig. När hon ville ta MC kort så gjorde hon det, självklart, och köpte mc, ställ, hjälm och körde och körde och körde. På bakhjul. Över 200 km. I full fart. På slingriga små vägar. Till sin mor sa hon att allt var lugnt. Hm. Barn är roliga, de tror ibland att vi föräldrar inte förstår eller har en aning. Hm. Ursäkta, vi har också varit barn en gång. (och trodde våra föräldrar inte förstod någonting)

Nåväl, en period tränade hon BIKRAM YOUGA.

Bikram youga innebär 90 minuters träning i 40 graders värme. 

Framför allt handlar det om att man vill efterlikna det indiska klimatet med dess gynnsamma effekter. Värmen är särskilt bra för oss ”stela nordbor”; vi slappnar av lättare, muskler och bindvävnad blir mjukare och vi kommer lättare åt att stretcha musklerna. Att svettas är kroppens naturliga läkningsprocess som främjas av värmen, pulsen höjs vilket förbättrar hjärt-och kärlsystem samt påskyndar nedbrytningen av glukos och fettsyror.

Imponerad på henne som vanligt när jag hörde detta. Nu är det min tur att imponera på henne. Själv ser jag inget imponerande i det hela. Bara idioti. 

Bikram ridning. 36 grader i skuggan och i ridhuset hade termometer lagt av. Utomhus? Bara för den som vill toppa med anfall av tyska elaka bromsar. Nä tack. 90 minuter? Finns inte på kartan att jag hinner 5 hästar. Så igår hade jag min tuffaste dag hitintills. Om svett är kroppens naturliga läkningsprocess så är min kropp totalläkt idag. Mitt hjärt- och kärlsystem helrenoverat. Bröt ned varenda system av fettsyror och glykos igår. Nu är jag alltid den som säger "skönare att torka svett än värma frusna fingrar" (det är sådant vi håller på med i hästsporten) men igår hade jag en längtan efter åtminstone svala fingrar. 

Och det var innan jag hade en aning om Bikram ridning. Nu gjorde jag bra ifrån mig. Tror min tränare inte såg så mycket för all svett som rann ned i hennes ögon. Men det gör inget. Kände mig nöjd, om än lite aggresiv, igår. I alla fall efter jag fått fylla på glykosen och fettdepån. Eftersom jag inte riktigt gillade detta med Bikram ridning skall jag gå till stall nu. Kl 6.33 för att hinna rida alla 5 innan solen toppar gårdagens rekord. Och hädanefter har jag en ny "Madde regel", träning är EJ ok när termometern står på mer än 10 minus och mer än 30 plus. OK, enstaka dagar då. Det är sådant vi håller på med inom hästsporten. 

Farmor. Suger liksom på ordet och kan bara se min egen farmor framför mina ögon. Hemgjord hallonsaft av egen plockade hallon. Ljummen. Med nybakta kubbar. Farmor. Jag? Jo har hört barnbarn 1 säga ordet flera flera gånger och lärt mig att instinktivt svara på det. Men att jag har fått den titeln till mitt visitkort? Så inatt hände det. Igen. Denna naturens under. Barnbarn tre kom till oss. En vacker liten flicka. Det är så häftigt. Så stolt över min son som gjort ett bra jobb. Ok, hans fru hade väl en insats också. En vacker liten flicka som kommer få en underbar start i livet. En underbart fin storebror. Och fina föräldrar. Och så fick hon en förvirrad farmor på köpet. Som i stort sett bor på kontoret eller i stallet. Får nog skärpa till mig nu och börja med att köpa och plantera hallonbuskar. För när hon blir stor vill jag kunna koka hallonsaft. Ljummen i glaset.

Måndag. Måndag. Kom underfund med att igår- söndag- hade jag min första lediga dag på 5 veckor. Inget stall (ok var där 20 min och longerade nr 5) men det räknas som "inget stall", inget kontorsjobb. Inte ens 20 min. I min nya framtid skall jag försöka styra mitt liv så att jag har en dag ledigt. Till att börja med kanske varannan vecka, senare en dag i veckan. Då jobb och träning är förbjudet. Lär väl bli söndagar eftersom jag fått smak på tyskarnas ledigadagtradition. Akta mig för de små "ska bara". "Ska bara" och "sido-projekten" som stjäl min tid. Känner mig lite mer laddad i dag. I kombination med at jag vet att jag bara har 3 dagar kvar i stall här. Måste verkligen korvstoppa. Men det är inga problem. Min tränare är duktig på det. Hon liksom laddar upp mig inför en ensamhöst i Sverige. Har ju en underbar hjärna som kommer ihåg allt. Precis allt. Men då krävs det att jag lyssnat. Och det är jag inte bäst på.  Å ibland händer det att jag lyssnar och hör det jag vill höra. Hm!! Jaha. Lite mer saker att träna på alltså. Så de nästkommande tre dagarna skall jag träna hårt på att lyssna så hjärnan är full av kunskaper inför hösten. Min tränare kommer i bästa fall till Sverige i oktober. Annars december. Tills dess skall vi, jag och fem hästar, vara stabila med det vi tränat på under dessa veckor och redo för nästa steg för respektive häst. Hur svårt kan det vara? 

Så var det dags för den stora fotbollsdagen. Nu blev det inte som vi kanske tänkte oss. Vi på Hof- B fick inte ihop ett lag, 6 personer- vissa lag hade avbytare osv-, och kunde därmed inte deltaga i själva fotbollen. Men festen. Just det festen. Det var liksom två tävlingar i en. Den ena var fotbollen, 9 lag spelade i en serie mot varandra. Den andra var vilket lag som drack mest öl per lag. Hm! Ursäkta. Nu var vi där igen. Jag är svensk. Och då är sport och alkohol inte förenligt. Jag är generationen efter "Motboken". Ni yngre som inte vet vad det är får googla fram info. Som sagt. Äkta svensk har inte denna kombination. Aldrig! Men nu är jag ju i Tyskland. Gilla läget. Jag gillade läget och tog en öl som alla andra. Ok, de tog nog mer än en. 

Höll på i sex timmar. Var faktiskt riktigt trivsamt, skön stämmning, bra spel av vissa, hetsigt ibland, spännande ibland. Varmt, varmt och varmt. 

Under tiden jag satt där och tog en öl, svettades, njöt, kopplade av så fick jag och mannen en idé. Vi kommer självklart nästa år.

Med VÅRT eget lag. Utöver mig som ju är grym på fotboll- ok, har ju HELA vintern att träna- så har vi min man (grym), yngsta sonen (grym) äldsta svärsonen (suverän målvakt enligt han själv) yngsta svärsonen (grym) och den sjätte får vi också träna upp över vintern. Anmälan mottages tacksamt. 

Så min kära lilla by, nästa år kommer vi åter med ett eget Team. Vi kommer vinna fotbollen. Öldrickat överlämnar vi till de som är vana.

Laget som vann fotbollen minns jag inte. Laget som vann öldrickandet kom upp i 326 öl. TREHUNDRATJUGOSEX ÖL????

(Vill tillägga att ölen kostar 10kr st och är 2 dl/glas och deras lag hade 14 personer- ingen gjorde bort sig, ingen uppträdde illa, alla var bara glada - och fulla) 

Laget hette Rotzvoll (översatt snorfull)

Funderar just på vad vårt lag skall heta........

Något går riktigt fel här. Tyska tvättmaskiner är ungefär som svenska. Programmässigt alltså. Finns olika program. Olika grader. Tror det är något fel på min gamla maskin i lägenheten där jag bor. Har alltid 40 grader inställt på all, precis all tvätt jag tvättar. Centrifugen fungerar inte riktigt som jag är van. Tvätten riktigt dryper när jag hänger upp den. Där i torkproccesen händer sedan något annorlunda. Samtliga mina kläder har blivit en storlek mindre. Här kör vi numera verkligen med variant tight. Hm. Tillhör inte den generationen som uppskattar bar mage precis. INte min omgivning heller för den delen. I alla fall inte när den bara magen har några år på nacken med tydliga spår efter fyra graviditeter. Något jag självklart är riktigt stolt över, men inget för allmänheten precis.

Dressyr är ju också en estetisk sport där det skall se fint ut. Ett konstverk. Har börjat lägga ihop ett och ett och tror att det kan ha ett samband med tyska bakverk. 

Här äter man bakverk, färska fina nybakta bakverk från konditori. Varje dag. 7 dagar i veckan. Först äter man (läs vi) gemensam lunch runt kl 13. Alltid alltid färska frallor med all sköns olika pålägg. Aldrig mat som "hemma" , då blir man som ryttare däsig och dåsig och får en irriterande klump i magen som hoppar omkring och stör. Det har jag tillräckligt med kroppsdelar som gör under mina pass ändå. Så smörgås fungerar utmärkt. Och efter det som en liten överraskning, inslaget i fint papper, öppnar någon dagens bakverk. Vete tusan hur många olika det finns som jag bara måste smaka på. Tårtor, pajer, och det ena läckrare än det andra. Varje dag. 7 dagar i veckan. Svaret börjar nu bli givet. Är nog en ganska bra tvättmaskin jag har. Problemet ligger snarare hos konditorn.

Så nu när jag planerar framtiden i nya livet med olika ansvarsuppgifter kommer jag utse en ansvarig för bakverken på gården. Varje dag. 7 dagar i veckan önskar jag något nytt där under det fina omslagspappret. Och en ny tvättmaskin. Vill ju vara säker på att den inte krymper min kläder ytterligare.