Simon. Min älskade schäferhanne som hållt mig sällskap, vaktat mig, gjort mig glad och samtidigt tokig i över 8 år har nu lämnat mig. Sorg. Han har varit dålig en längre tid och jag har faktiskt mest skjutit på det på rent egositiskt. Vill inte fatta beslutet. Men det är ju ett beslut vi måste ha med i tankarna den dagen vi skaffar oss djur. Så imorse efter diagnosen cancer och dålig och långvarig konvalecens så fattade jag beslutet. Sorg! Nu skall jag slicka mina sår och gråta några timmar. Sorg. F-n saknar honom redan. Simon!

Så har vi firat in ett nytt år. Igen. Var ju inte speciellt länge sedan vi hade det speciella millieniskiftet. Fjorton år sedan? Kan bara instämma med tidigare generationer att ju äldre jag blir ju fortare går tiden. Hade ett delikat lyxproblem för några dagar sedan. Mina fantastiska ansiktsalvor började ta slut. Eftersom jag bor på landet behöver jag vara ute i god tid att beställa nya burkar. Nu förtiden behöver en kvinna tydligen tre olika varianter. Serum. Dag. Och natt. Det kan jag förstå. Nu har jag haft turen att hitta en produkt som passar min hud och mina arbetstimmar utomhus. Mums. Fin kvalitet på det gamla skinnet. Så till verket. Beställa nya. Tog så med de gamla burkarna till datorn för att kunna knappa in de långa krångliga franska namnen som står på dem. 

Inga problem. Sökmotorerna fixar det mesta idag. Men så dök det upp ett dilemma. Nu finns det ju krämer blandade för olika åldrar. + 40 eller + 50 burken??

Men! Men! Men! Vad tillhör jag då??? Definitivt har jag passerat 40. Men lika definitivt inte 50. Men! Men! Jag borde då rimligen köra på 40+ burken. Men! Men! Tänk om skinnet börjat murkna och den 50+burken har mirakelingredienser som stoppar föråldringsprocessen? Vilket lyxproblem! Minns min farmor hade en burk hederlig Ni-ea. Hon var vacker ändå. Förmodligen hade hon mer pengar i plånboken också när hon investerat i sin salva. 

Och inte behövde hon välja TRE olika. Och inte behövde hon tänka på vilken ålder hon hade vid köptillfället. Men! Men! Jag beslutade mig för 50+ burken i hopp om att det inns mirakelmedel i salvan som gör att jag nästa gång kan tänka på att köpa burken som det står 30+ på.

Borde vara igång igen. På mitt sätt. December har varit total turbulens då jag inte haft makt att styra över händelserna. Har haft lite djupa funderingar över livets olika faser. Mina faser som jag själv styr över är ju hanterbara. Men de när andra makter tar över mitt liv. Min omgivnings liv. Hur sårbara vi människor är. Hur lite vi egentligen har att säga till om. Och hur mycket vi har att säga till om. De makter som styrt mitt liv senaste tiden har haft någon form av empati och rättvisa. Tagit med ena handen och gett med andra handen. Hm!! 

Dagarna har försvunnit och jag förstod igår att vi faktiskt har julafton om några dagar. Hm! I år igen? Så snabbt? Julmaten kommer jag totaldissa då min jul blir som den aldrig varit. Den stora härliga familj jag har kommer i år fira sina jular på andra orter men som tur är sluter de upp två dagar efter. Vi som är kvar i familjen är jag, min härliga man som är totalt utan svensk julmatstradition, min älskade matnyttighetsfreakdotter från landetalldelesförlångtborta, min ena svärson som får döende allergianfall av fisk (julbord utan fisk????) och lilla sjungande solstrålsmänniskan på minst 64 cm som fortfarande är nöjd med pulver och vatten. Jaha? Så frossa av julmat är totalskippat!!! 

Julklappar? Ännu mer skippat! Eftersom jag bara lämnat gården 2 gånger i december så kommer jag inte göra mig besväret att leta upp en hysteriskt svettigt shoppingcenter för att tillfredsställa allas behov. Vilka behov förresten? Läste i en seriös dagstidning att varje svenskt barn har i genomsnitt 525 leksaker? Ursäkta!!!! Mig veterligen kan de bara leka med en i taget.... Eller är dagens barn supertränade i multitasking?

Julgran? Aha, vem f-n ska hugga den? och klä den? Känsligt ämne för jag tycker ändå att i borde ha en gran. Får skicka ut älskade dottern och se vad hon hittar bland vildsvinen i skogen. Kanske då kan ta mig till mataffären och iallafall kosta på mig en skinka, göra lite hemgjord läcker senap och till det en kall julmust. Lite julfealing vill jag i alla fall ha. När jag ändå kommer i väg kanske jag kan få till några paket också. Åtminstone för de miniarvingar jag fått. (dock inte leksak 526) Och för de som myser här i skogen på julafton med lite skinka och julmust. Lite sill skulle inte skada heller, även om en viss person får gå från bordet då. Och ett litet paket till min underbara man. Hm! Hur svårt kan det vara med jul? Ambivalenta jag skall under dagen fatta ett beslut hur det kommer att se ut, kommer att bli exakt den 24 december i år. För inte kommer det se ut som de andra åren. Vad jag önskar mig? En lugn och fridfull jul.

Ketchupeffekt. Vi har ju haft två stora renoveringsprojekt denna höst. Poolen helt och hållet frivilligt. Känns ju riktigt viktigt att kunna använda den när det nu finns en inomhuspool. Lyx! Ok, lyx XXL. Den är nu riktigt klar. Och med nytt reningsverk då det gamla började läcka sand. Visst är det skönt med sand på botten  när vi är på semester i Grekland. Men i inomhuspool i skogen. Nej tack. Nu var det ju inte så enkelt att få vatten i poolen. 60 kubikmeter är inget vi bara hittar si så där. Inte heller tar från hushållsbrunnen så den sinar. Probelemetlöst. I morgon em kommer en tankbil med VARMT VATTEN. Dubbellyx. 

Å så nästa stora projekt- ofrivilligt- har ju varit ridhusportarna. Den ena som "råkade" fastna i sladden när en icke namngiven person skulle sladda ridhuset. Å liksom följde med en bit. Inget vi fixar på en handvändning precis. Stora som heffaklumpar med vikter som jag inte ens vet. Nu är det löst också. Efter minst sex veckors väntan så kommer de i morgon bitti. Nya fina hela portar. 

Kommer bli en spännande tisdag. För hitintills i vårt liv är det inte som i andras liv. Det går inte alltid som det skall. Och det går inte alltid smidigt.

Och jag menar- hur svårt kan det vara att fylla en pool och byta två heffaklumpar föreställande ridhusportar???

Jaha mina kära yngre läsare. idag hade jag en aha upplevelse. I helgen var min man och familjens yngsta dotter och tömde - äntligen - vårt berömda förråd. Berömt så till den grad att vi haft påhälsning av tjuvar och banditer ca 2-4 gånger per år under 6 års tid. I rimlighetens namn borde det inte vara mycket kvar att flytta- men allt eftersom de oinbjudna har tömt har vi fyllt på med nytt för tillfället icke användbara saker just nu. Så de 60-70 MINST kvm var välfyllda.

Nåväl, förra vecka gjorde jag slag i saken och sa upp det. Å då måste det ju tömmas. Nu är det till 99% tömt. Skönt. Nackdelen är att hela detta stora förråd hamnade i mitt fina matrum. Oj. Känns som att vi flyttade in i huset gång nummer två. Gårdagen ägnade vi åt att lasta in, kolla, lasta in osv i all oändlighet. 

Så i morse kom jag fram till det roliga arbetet. Plocka in alla mina saknade böcker i den suveränt platsbyggda bokhyllan. Insåg direkt att sortering efter inbunden- pocket- författare- genre- färg och storlek inte skulle hinnas med idag. Så jag gjorde en "snabbsortering"- betyder att den inte är praktisk när man letar efter en bok. Snarare att det för ögat ser riktigt fint ut. Kom under snabbsorteringsarbetet fram till en kär boksamling från typ -20talet och en från början av -80talet. 

Familjens yngsta flicka undrade vad det var. ??? Lexikon. ???? Vad då lexikon??

Det var det vi använde innan Google uppfanns. Hallå! Innan google kom fick vi springa och slå upp i "verket" vad det nu var vi ville veta mer om eller inte visste vad eller vem det var. ABCDEFG, rätt bok, åssåvidare ABCDEFGHIJ...rätt ord...åssåvidare. Tusan, jag var en klippa på alfabetet. 

Minns med glädje när jag flyttat hemifrån och började samla på mitt alldeles första egna lexikon. De var svindyra. Mycket jobb låg bakom dessa produktioner. Jag fick köpa en bok i månaden. Tog mig två år att få ihop hela bandet. 21 böcker. Stolt var jag. Och i bästa fall lite mer intelligent. Och en baddare på att rabbla alfabetet. Nu står de fina där och glänser i bokhyllan. Och jag är fortfarande lika stolt över dem.

Det gör ont. Så ont. Har inga ord idag. Försöker förstå. Förstår inte.

 www.youtube.com/watch?v=XekZPblliH0

Totalt köpstopp. Joho! Jag har infört i mitt liv totalt köpstopp. Inga undantag. Det jag behöver för att överleva, såsom mat är ok. Ingenting annat. Skall vara så resten av 2013. Har varit så i över fyra veckor. Och det är med ett endaste ord. BEFRIANDE. Nu är det ju inte så ofta jag åker iväg utanför tomtgränsen. Men i dagens läge så behövs inte det för att shoppa. Vi har ju internet. Vilket utbud. Allt går att köpa där. Allt. Allt som jag verkligen inte behöver. Håller på att programera om mitt hjärnkontor. Ställer mig frågan: Behöver jag detta? Och kommer hela tiden fram till samma svar. Nej!

Vi lever i en konsumtionskarusell som är i mina ögon helt absurd. Om jag nu inte skulle ändra kroppsform för mycket så har jag troligtvis kläder som räcker livet ut. Eller inte, men i alla fall många år till. Hela garderoben, både vår-sommar-höst och vinterkläder. Förmodligen skulle jag inte vara den hippaste om fem år, men väl om 15 år eftersom modet kommer igen. Likaså med inredningen i mitt boende. Nya kuddar. Nya gardiner. Listan kan göras lång. Nä, använd det jag har. Det område jag får "kämpa" mest med är ju mina älskade kvalitetsmärkesridkläder. Verkligen älskar att köpa ridbyxor. Har ett par jag suktat efter några veckor nu. Så snygga. Men behöver jag dem? Nej. Visst kan jag hitta på ursäkter till att jag behöver dem. Har ju inte den färgen. Den modellen. Och så vidare. Men svaret blir ändå. Nej. Befriande faktiskt. 

Så slog det mig nu på morgonen att mitt köpstopp infaller över julen. Stackars mig. Som jag sa i tidigare inlägg så är jag ju inte ute i god tid något år gällande julklappar. Men i år så informerar jag samtliga berörda att det inte blir några julklappar. Jag får inte. Jag kan inte. Jag har ju köpstopp. 

Så äntligen kära familj, ni som firar jul med mig, kan vi ha en lugn fridfull jul utan all hysteri med paket. Bara vara och ha det skönt framför brasan.

Eller inte? Blir det konstigt utan paket under granen? Vad gör vi då efter julmaten? Sjunger julsånger? Inte troligt i min familj. Spelar spel? Slutar med familjefejd då vi är minst två dåliga förlorare. Vi har ju inte ens tv och kan titta på traditionella ankan och hans vänner. Kanske det är oklokt att låta köpstoppet inbegripa julklappar? Hm! Å andra sidan har de jag vill ge julklappar också allt de behöver. Och lite till.

Minns min farmor som hade 10 barnbarn. Hon började sticka äkta hederliga lovikka tumvantar i god tid till oss samtliga. Åh vad jag älskade dessa ullvantar. 

Enkel matematik om jag nu skall sticka ullvantar så kan jag börja nu inför julen 2014. För det första vet jag inte hur man gör, för det andra är mitt tålamod med stickor och dumma tummar som skall dit en grov utmaning, för det tredje lär jag somna efter första stickraden när jag väl satt mig till ro på kvällen för stickprojekt ullvantar, för det fjärde så kan jag inte köpa garn eftersom jag har köpstopp och skall nog förlänga detta hela 2014, å införskaffa egna får och karda ull så är vantarna klara till 2016 och för det femte ökar barnbarnskaran i snabbare takt än jag stickar. Evighetsprojekt.

Kanske jag kan komma på något eget till mina barnbarn. Något som gör att de alltid minns mormors/farmors speciella julklapp. Som går utanför konsumtionshysterin. Med totalt köpstopp? En tankenöt att knäcka. 

Så hade vi kalas igår för familjens svärson. Den som bor här i sverige. Vi har ju en som bor i landetalldelesförlångtborta också. Och en som inte är officiell i Tyskland. Nåväl. Jag kommer aldrig bli den där frun/ dottern/ vännen/ mostern/ mamman/ svärmodern/ svärdotter/farmorn/ mormorn (ops vad många roller jag kan tilldela mig nu då- när skedde det?) som i god tid har tänk ut precis vad jubilaren önskar.

ALDRIG. Få till det där lilla extra paketet. ALDRIG. Planerat och donat långt innan. ALDRIG.

Visst är jag en expert på att planera och organisera men med födelsedagar och julafton så liksom slår det slint. Jag förtränger. Minns inte. Får en spärr när jag känner att "jag måste". Har gett upp om att jag kommer ändra mig. Gillar läget och jag bara är så. Å då blir det som det blir. Sista minuten. Alltid sista minuten. Fungerar ju vid enstaka födelsedagar, men ni kan föreställa er senariot vid jul. TOTALKAOS!!

(Julklappar är ett annat tema som behöver en helt egen blogg.)

Denna gång var jag iaf förberedd och hade bett personen i fråga om vad han önskar sig. Inte vad jag tycker han behöver. Eller vad min man tycker han behöver. Eller vad hans fru tycker han behöver. Märkte vid en rundfrågning att det då lutar åt att det blir saker DE vill ha.

Så efter några dagar fick jag en hel del förslag. Snyggt jobbat. Bara en hake. Shopping. Min andra svaga sida så vida det inte gäller hästrelaterade affärer. Å det var inget alls av de varorna på hans lista. Hade han önskat sig ex ett par ridbyxor hade jag inte haft något emot att planera om hela dagen, fixa mig i ordning för att köra över tomtgränsen och fara till närmsta hästbutik. No problem. Men nu va läget inte så. Inte alls.

De saker han önskade finns i butiker jag får anfall bara jag tänker på dem hemma. Jaha! Hur skulle jag lösa detta då? Ge han ett par ridbyxor? 

Nu hör det till saken att födelsedagsfiraren älskar att shoppa. Han älskar det lika mycket som jag hatar det i de affärer man hittar hans önskelistesaker.  

Så varför inte kombinera? Alla får nu inte paket inslagna som de kan sitta och öppna inför resten av deltagarna på kalaset. Vissa får faktiskt åka till affären och köpa sina egna presenter. 

Vet inte hur den tog sig in. Men det är faktiskt s--t samma. In tog den sig hur som haver. Bakterie eller vad vi skall kalla den. Magsjukan slog till som en bomb i måndagsnatt. Började med mellandottern i huset, fortsatte vidare till yngsta, fortplanta sig till mig och nu till yngsta sonen i familjen. En hel vecka med allt vad det innebär. Så rutinerna vi byggt upp slogs ut med en endast oinbjuden ovälkommen magsjuka. Nu är allt hullebulle - igen. Vi har två friska kvar. Vilket i denna familj är ett skämt. Vi behöver mer energi och kraft att hålla allt i rullning. Hästarna har fått en vilovecka, vilket de alls inte behöver. Men jag har lärt mig att inte pressa mig själv, skall ju inte rida SM nästa år precis. Personligen siktar jag in mig på att sitta i sadel tidigast lö, förmodligen söndag. Kroppen slogs liksom ut till nolläge när födan inte kan stanna kvar och ge den näring och energi som behövs. Vet också av erfarenhet att det ger mer minus att träna/rida om jag inte är vaken och alert. Då är vila ett bättre läge. Så jag som gick och smågnällde förra veckan att jag "inte haft semester" på länge har nu fått min dos vila. Ofrivillig, men det kan inte alltid bli som jag vill. Så gott folk, det är vad jag gör på min "semester".

Detoxar modell totalutrensning och kör dvd repriser tillsammans med en oinbjuden ovälkommen bakterie. 

I mitt huvud, när det är fritt, så kommer det upp allt som oftast idéer och lösningar. Vissa kan jag kassera direkt och undrat hur jag tänker. Andra kan vara användbara direkt i vardagen för att förenkla livet. Andra är riktigt geniala. För över ett och ett halvt år sedan fick jag en snilleblixt. Har nu bearbetat och jobbat vidare med den. Den är så att säga riktigt grym. Nu är det så att jag inte kan gå vidare med den av egen maskin, utan MÅSTE ha med mig den organisation som äger rättigheterna till det jag behöver använda mig av. OPS! Det har förhalat och komplicerat utvecklingen. Vi hade ett möte i våras. Skulle sedan ha ett snabbt till, som de flyttade på och flyttade på och flyttade på. Bytte personal och flyttade på igen.

Så sedan i maj har jag varit som en blodigel och sugit mig fast och tjatad om nytt möte. Nu har de bytt personal, omorganiserat och i bästa fall kommit till ro. ? . Så idag kl 15.00 skall jag ha möte med den nya chefen och ha ett första uppstartmöte. Igen. Är riktigt positiv och lycklig för detta. VET att det är en superbra produkt som kommer att sälja bra och vara intressant på marknaden. Finns ingen konkurrens. Men nu är det några berg jag måste bestiga på vägen. Inga problem, har ju klättrat förr om vi säger så. Ramlad nedför också om vi säger så.

Jag har bestämt mig. Och då blir det bara så. Förr eller senare.

Denna produkt skall utvecklas och säljas. Av mig och företaget och den aktuella organisationen.