Så är jag inbjuden att spela fotboll. Här i stora byn. Så ni får skratta. Har faktiskt ett förflutet på fotbollsplan. Var i den åldern då jag hade hopp om att kunna stöta lite extra på det andra könet. För killar spelar fotboll. Nu hamnade jag inte i ett lag med killar utan med tjejer. Så min fotbollskarriär blev kort. Så här i vuxen ålder tror jag också att jag är för dominant för gruppsporter. Vill gärna bestämma en hel del. Och blir irriterad om andra inte är lika abitiösa som jag. Så som sagt det blev en kort karriär på fotbollsplan. Men ser ni, nu skall den väckas till liv igen. 

Som tur är är jag ju gift med ett F.D proffs inom fotboll. Han är grym. Iaf den matchen jag såg. För länge sedan och då han blev riktigt sjuk efter av all ansträngning. Men jag har hört. Oj vad jag har lyssnat på hur duktig han var. Ett riktigt proffs. Tacksam han inte fortsatte för jag hade nog inte haft så stora chanser hos den tyska Zlatan. Ops! Där hade jag nog blivit brädad av seriösa wanna-be-fotbollsfruar flera gånger om. Så jag är som sagt glad han inte blev proffs på riktigt, alltså superproffs där man spelar i olika ligor. För det har jag hört man gör. Spelar i ligan. Nu skall jag också få vara med i en liga. 

Så nu har jag och min man fotbollsproffset börjat träna. Han teoretiskt och jag praktiskt!

Vill verkligen från mitt hjärta säga tack till alla er som gör detta möjligt!

Vi flyttar till Skåne! En dröm blir sann! Otroligt! Äntligen! Har inga ord egentligen.

Till 1 augusti skall vi vara på plats. Inte hela stora tokiga underbara familjen, men stora delar av den. Nästan 1/3.

Jag, min man, patchworkfamiljens mellersta gravida dotter med man,  yngsta dottern, yngsta sonen, två hundar, kissekatten, fem hästar

och förmodligen hästpersonalen med två hästar. WOW! WOW! 

Äldsta sonen kommer bo i vårat nuvarande hus med sin familj, mellersta sonen stannar också kvar i sina hemtrakter och den äldsta dottern är ju fortfarande kvar "ilandetalldelesförlångtborta" men sin man. Det blir det svåra! Att bo borta från dem jag har kära. De "stora" klarar sig. Eller inte. Mammas killar!

Men de nya små liven. Två små farmorsälsklingar och en till väntas bli levererad vilken dag som helst. Det blir tufft för farmor.

MEN MEN... farmor får bo i ett alldeles stort, jättestort, hus i skogen och får där plats med de små älsklingarna.

Och några till. Både små älsklingar, släktingar och kära vänner. Så efter 1 augusti ser vi fram mot besök från just dig. 

Så igår, söndag, var stora testet. Samliga fyra behandlade av kiropraktor skulle löpa på linan med tränarens braiga perfekta stoppade sadel.

Nr 1 gick igenom. Pust. Nr 2 likaså. Nr 3 fixade det också. Så även nr 4. Wow!

Så från att ha vilat mina muskler och i min hjärna tappat alla ridkunskaper jag fått tilldelat av min kära PD under några år skall jag idag börja träna igen. Inte en, utan alla fyra. HJÄLP. Vet inte om jag har en pirrande glädje eller lite panik i kroppen. Hur f-n gjorde man nu igen. Hur svårt kan det vara? Är inte orolig att de skall vara överpigga eller något sådant. Med tanke på hur trötta de var i går kommer de inte ha någon energitopp idag. Är även just nu 25 ° varmt här, kl 09.31. Och eftersom de varit behandlade på väg att sättas igång så tar vi det manjana. Mest för min skull. Känns som om jag vill börja på ruta ett. Sittandes på hästen med min säkerhetslina och PD springande brevid. Hallå var är du?

När jag som mest behöver honom. Nåväl, nu är jag en stor flicka (läs tant) i stora världen och skall därmed klara mig själv. Och definitivt mina hästar. Spännande. Medans jag nu skriver börjar spänningen övergå till att bli taggad. Bäst att ladda med vitamin- och energiinjektion. Tuff dag framöver.

Och ännu tuffare i morgon. Hur tränad jag än borde vara vet jag att tränigsverken står och knackar på dörren redan i kväll. 

Som huvudrollsinnehavare till min egen film så kräver jag snarst ett möte med manusförfattaren och regissören. 

Borde faktiskt ha lite mer att säga till om. Jag är ju som klippt och skuren för att spela en kärlekskomedi med lite mera action i.

Idag när jag gick, läs gungade fram som om jag har musiken i blodet (vilket jag definitivt INTE har), till stallet så lyssnade jag som vanligt på musik.

Högt, rakt in i hjärnkontoret. Är min bästa pepp. Då kom den bara. Titelmelodin till min film. Filmen om mig.

KLICKA HÄR och lyssna medans ni läser resten.  

 Top of the pops 1964. Vilket år det måste ha varit. Skönt gung. Ställ er nu upp och försök gå till den. Känner ni vilket sving det blir i kroppen. 

Där har ni bilden när jag svingar mig fram på asfalten i byn där jag förtillfället bor. Finns 80 hus här har min granne räknat ut. 

Så då måste det bo minst 80 personer för inget hus är tomt. Känns som om samtliga 80 börjat titta med ett småleende på läpparna när jag går till stallet på dagarna. Tror de skulle vilja se min film. Eller inte. 

Dagens tagning innehöll vare sig så mycket att kärlek, komedi eller action. Bara en sådan där vanlig normal dag som inte behöver bli förevigad.

En ganska skön dag faktisk. 25 grader och strålande sol. Paus i träningen, nåväl har sprungit några hundra varv och jagat på mina änglar på longerlinan,

varit på ännu en tysk dressyrtävling. Observera utan musik i öronen. Kan inte svinga mig fram precis överallt här. ORDNUNG!

Pratad med min älskade äldsta dotter igår. Hon bor numera i landetalldelesförlångtborta, USA, och berättade för mig att hon har paparazzi efter sig. Hm! Vem är hon lik egentligen? Mest lik mig om jag får säga det själv. Men visste inte min film haft premiär "over there" ännu, den är ju liksom bara halvklar.

Vi har ju inte ens startat med actionscenerna. Så dags att boka in ett möte med manusförfattaren och regissören nu.

Attention! Söker bekräftelse. Här borta i stora landet Tyskland börjar jag bli riktigt nyfiken på om och vilka som läser mina texter. Skulle verkligen uppskatta om just DU kunde sända en liten hälsning till mig. Har försökt stoppa in en "hemsideräknare" men den lurar mig. Räknar bara när jag själv går in. Inte någon annan. Hm!! 

Igår träffade jag Mr Magic Man. Så imponerad över hans kunskap och framförallt av resultatet jag sett igår och idag. Hans yrke är kiropraktor. Mycket välkänd här i landet Tyskland. Behandlar de mest kända topphästarna. Och nu mina. Först fick de igår visas upp på lina, därefter behandlas och sedan gå på lina en sväng igen. Wow! Skulle vara blind om jag inte såg skillnaden. Orsaken var i mitt fall, på samtliga fyra, felstoppad sadel, legat och tryck åt he...te fel så samtliga. Så irriterande. Är kanske 2 månader sedan jag hade sadeln inne hos en välkänd Stockholms firma. Grrrrr!

Nu är jag en positiv människa och tacksam jag fick hjälp med detta. Samt stoppar om sadeln här nere. Och köper en till som passar bättre till två av hästarna. 

Idag, fredag och lördag är order om longering i raskt tempo. Likaså söndag men då också med sadel på. Så måndag är det dags att äntligen rida och träna alla försiktigt igen. Abstinens. Inte så att jag uppskattar ridfria dagar, varken här eller hemma. Vill ju ha ihop mina 10000 timmar. Helst igår. 

Pratade med min tränare idag och i morgon kör vi fortsättning på 4-åringen, hon är inte behandlad, samt jag får låna en 4åring av dem att "hålla igång tanten på". Konstigt men jag tror vid varje uppehåll (även på några timmar) att jag tappat mina kunskaper. Hm! Vet ju att det inte är så. Men men. 

För två dagar sedan var även tandläkaren här och gick igenom alla fyra, femte redan ok. Två av dem gör vi om en vecka, medans nr 2 och 3 fick sig en genomgång. Han visade vad de hade för "fel" och frågade om jag inte hade "problem" med det och det. Jajamensan. Så nu är det åtgärdat också. Spännande. är som ett litet barn just nu som väntar på jultomten. Är så nyfiken på skillnaden på måndag. Kommer jag känna någon skillnad? 

Min hoppsadel blev ordentligt dissad, passar ingen av mina hästar, så ni hästmänniskor.. Behöver ni en fin superskön hoppsadel så har jag en till salu.

Har en alldeles egen man. Den sportigaste jag vet. När jag tittar in i hans garderob så blir jag grymt imponerad. Han både spelar fotboll, åker utför, joggar i skogen, cyklar långa turer, lyfter hantlar och simtränar. Åtminstone om man studerar garderoben. Han älskar att starta upp en ny sport. Nya visioner. Nya krafter. Här skall det tränas min fru säger han på kraftig tysksvenska. Och så åker han och köper nya kläder som är nödvändiga för just den aktuella sporten. Vi har gått igenom en hel del sportfaser under våra 9 härliga år. Jag har sett en match! Sedan hade han ont i flera veckor. Vi åkte utför två omgångar. Sen kunde han inte gå på länge. Tror han inte kom ut i de nya joggingkläderna för då var det fuktigt i luften och myggorna på topp. Men fina joggingkläder har han iaf. Senaste turen påbörjade han simträning. Första dagen sa jag inte mycket. Vis av erfarenhet brukar det bara bli en gång. Dag två började jag fundera. Dag tre lite smått imponerad. Dag fyra började jag verkligen undra vad som försigick. Höll tyst en stund (några minuter) och frågade sedan hur han mådde. Riktigt glad och stolt över sig själv förklarade han att han börjat simträna. Jo tack det hade jag redan märkt. Och sen?

Jo nu tänkte han minsann träna en gång i veckan. Och eftersom han nu tränat fyra dagar på raken behövde han ju inte fara iväg på träning de närmaste fyra veckorna. Så nu har vi ett par nya badbyxor som bara väntar på nästa träning. Om fyra veckor. 

Snart blir det officiellt. I bästa bästa fall kommer jag släppa en riktigt stor spännande nyhet denna vecka.

Nästa etapp på min stora resa. En viktig pusselbit för att komma vidare och frammåt. Fram mot mitt mål.

För visst är det så, de flesta resor har ett mål.

Som en gammal seg dieselmotor. Min kropp. Född morgonpigg och det har hållt i sig riktigt bra under årens lopp. Visst har det varit lite upp och ned vissa perioder, men i det stora hela är jag en morgonmänniska. Nu har det liksom kommit smygande. Först omärkbart men nu klart påtagligt. Använder mobil som väckarklocka, vilket inte ens behövdes tidigare, nu är det ett bra hjälpmedel att vakna. Ok försöka få liv i mig. Rutinmänniska som jag är märkte jag igår att jag inte har ett alarm inställt längre. TRE! För att gardera mig. Hm! (Inneboende respekt för vägra komma föresent till "chef", uttalas på tyska scheff, till morgonträningen) Har också upptäck att jag därutöver har hittat "Snooze". När uppfanns den egentligen?

Google har svar på allt: Wikipedia:

 - På 1950-talet när snooze-funktionen lades in i väckarklockorna, hade mekaniken inuti väckarklockorna sedan länge varit standardiserad.

Jasså! Långt långt innan jag fanns till. Jaha! Tog några år för mig att upptäcka det! Undrar hur många andra "saker" det finns där ute i den stora världen som gått mig förbi? Spännande. Behöver minst ett liv till. Det har jag redan upptäckt i och med dressyren. Behöver ett liv till för att lära mig. 

Nu får jag ju inte det så det gäller att ligga i. Träna! Träna! Träna! Lyssna och lär. Och jag kämpar på. Vill inte missa några timmar så därför ser jag  till att ha mina tre alarm på. Men måste nog lägga om rutinerna nu. "Face the fact"! Behöver börja "snooza" en timma tidigare, för när jag väl kommit upp så kommer jag inte igång. Minns tider i mitt liv då jag kunde vrida på tändningen direkt ögonen öppnades. 

Likt en gammal diselmotor (Den första fungerande dieselmotorn kom 1897 och hade en verkningsgrad på 26 procent, Wikipedia)

26 procent. Det är nog där min morgonkapacitet ligger. Behöver sakta men säkert startas igång och sedan få gå på tomgång en stund. Småputtra lite. Värma upp. Få upp trycket. Kanske behöver in på en ordentlig service. Oljebyte och lite trimmning. 

Men när jag väl får upp trycket så går jag klockrent och fint resten av dagen. Och eftermiddagen. Och kvällen. 

När jag som sagt väl är igång är det svårare att stoppa mig. Är riktigt taggad och vill bara lära mig mer. 

En hel helg på tyska dressyrtävlingar. Ni som är insatta vet hur mycket spring, intryck och spänning detta innebär. Oavsett om man är tävlingsryttare, funktionär, anhörig eller hästskötare. Jag har testat alla rollerna under mitt liv. Ofta har jag fått spela två av dem samtidigt. Facinerande sport. Nu fick jag chansen att lägga till kunskapsbanken att studera tyska dressyrtävlingar, en 3 dagars med både amatörer och proffs. Hoppning och dressyr på samma ställe. 

Måndag morgon har jag facit i handen. Jag är riktigt imponerad på de svenska tävlingar jag varit på. Den största skillnaden här tycker jag var, ordningen och organisationen. I sverige är allt faktiskt riktigt organiserat. Vi har tillgång till TDB (tävlingsdatabasen) där vi har full kontroll, tillgång till vägbeskrivningar, anläggningsskiss etc. Här fick vi hitta själva bäst vi ville. Vi blev inte lotsade av P-vakter, utan fick hitta parkering själva (?), passet låg tryckt i bilen och behövde bara uppvisas OM veterinären kanske skulle vilja titta på det. Här lastas det ur/i med grimma. Jag räknade till 14, fjorton, ryttare samtidigt på dressyrframridningen och ingen funktionär så långt ögat kunde se.

Insläpp vid A var "öppet" och de växlade ryttare snabbt, nästa var redan inne när första gjorde halt/avslut. De hade en "uppläsare" som läser hela programmet under tiden ryttaren rider. Serveringarna var likt de svenska, med undantag för att de här är väldigt förtjusta att sälja och köpa alkohol. Överallt. Så även här. Publik går omkring med ett vinglas. Som svensk med Jante hängande på axeln så är det på gränsen till obekvämt. Förmodligen för att det är så ovant. Det stora positiva var för mig publiken, mycket mer och lite mer avsplappnat. Kanske beror på vinet. Skämt å sido. I det stora hela är det likadant. Dressyrprogrammen lika och de kräver samma saker här som hemma. Ryttare och hästar jämförbart, några stjärnor, några mellanskiktare och någon som borde stannat hemma och tränat en stund till. 

Hur det gick för "mina" sköthästar. För mig två superstjärnor med mycket egen humör och vilja. Den 7 åriga valacken hade en för dagen lite hög spänning i kroppen för att få rosett. Den 10 åriga charmören fick en placering på lö i M-klass, en på söndagen i en högre M-klass (MSV) och sedan gjorde de en fantastisk ritt och vann St Georg. Deras första placering på S- (svår) nivå. Det är när detta sker som jag får bekräftat att det är en av anledningarna till allt hårt underbart slit, tålamod, tid, arbete vi hästmänniskor lägger ned på denna sport. Känslan är skön även som hästskötare. Söndagskvällen blev en champagneskål för segrarinnan. Och hon frågade om jag kunde vara hästskötare nästa helg också. Bringade tydligen tur med mig. Kände mig en kort stund lite stolt, tills hon berättade vilka och hur många hästar vi skall ha med. 4-6 st. Hallå. Hm! Jaha! Bäst att ta all erfarenhet jag kan få nu.

Skulle jag inte lyckas att bli en "proffsryttare" själv kan jag alltid satsa på en karriär som hästskötare.