www.merovingsporthorses.com

på en gammal tant? Även om jag börjar bli en riktigt mogen - typ övermogen- kvinna så vill jag också ha fina lena fötter. Inte hälar som rivjärnet i köket. Inte se ut som de delar sig i två delar. inte hårda som cement. Bara fina sommarfötter. Vackra nog att stoppa in i ett par sandaler. Nu har jag ju lite dåligt tålamod med vissa saker. Fila fötter är en sak. Spelar heller ingen roll hur mycket jag blöter och gnöter och filar så blir resultatet inte jämförbart med jobbet jag lägger ner. Lägg därtill halvtaskig syn som gör det svårt att se vad jag egentligen håller på med. Lägg också till en kropp som börjar hårdna till. Ni vet själva vilken ställning man bör ha när man filar fötter. Som sagt irritationsmoment. Dåligt tålamod. Då dyker det helt plötsligt upp på marknaden plastsocker att stoppa ned fötterna i i 90 minuter som gör hela jobbet. Simsalabim. Eller hur??? Definitivt värt att pröva. Så till verket. I med de två bautafossingarna, på med tejpen åsså kolla film i 90 minuter. Härligt. Ingen dålig syn att irritera sig på. Ingen värk i kroppen efter en onaturligställning för en mogen - typ övermogen- kvinna i min ålder. Lite lukt bara. Typ frätande? Klart jag blev lite nervös. Men men. Av med sockorna, tvätta av och inget mer. Så gick det några dagar. Hade faktiskt glömt bort denna plastsockekväll. Mogna kvinnor- typ övermogna- glömmer lätt. Då hände det....

Överhuden vad död. Den skalades liksom av. Översta lagret. På hela foten. På tårna, mellan tårna, under tårna, under hälen, hela tjocka flintahuden. Bara så där. Riktigt imponerad, känslan var som ett par nya fötter och två kilo mindre. Nu är detta inte en reklamsida, men jag måste dela med mig av att jag är mer än imponerad... och har nu sommarfina fötter värda att stoppa i ett par fina sandaler.....Ska bara köpa ett par sandaler...

Fina ord jag vill dela med mig av. Blogg

Äntligen lanserar vi TOSSIT för privtkunder. Nu ber jag om hjälp av er läsare igen! 

Sprid ut till alla kanaler ni har, till alla ni känner och alla ni inte känner. 

Informera vänner, grannar, kollegor, släkt, klasskompisar, stallkompisar, tanten i butikskassan och några till.

www.tossitbag.com

Stöld. I år igen. Blir så trött. Eller tröttare rättare sagt. Hur kan det ske igen?

Någon j-vl var här och stal maj igen. Alltså det är inget nytt djur jag döpt till maj. Utan självaste maj. Hela maj alltså. Bara försvann. Hade koll på april, som var i ganska vanligt tempo. I min värld normalt i er värld förmodligen högt. Sedan kom första maj även om jag totalmissade valborgsmässoafton. Igen. Och sedan blev det juni. Maj bara som sagt var försvann. Tittar i min kalender och ser med små ögon att det är stora bokstäver som jag tyder till maj. Men vände någon då bara bladet? Hoppade liksom över en hel månad?

När barnen var små så fullkomligt hatade jag maj. Kalendern var så fullproppad med barnaktiviteter av alla dess slag. Som sista sucken innan sommarlovet. Det inte skolan och aktiviteterna hunnit med under våren skulla knapras in under maj månad. Det skulle brännbollas, picknickas, målplaneras i skolsalar, vårstädas, picknickas ännu mer, klämma in en check grillning på obekväm ort, fotbollas och gud vet vad vi stressade mellan för allsköns majaktiviteter. 

Men nu, nu är de ju stora och den lilla som livar upp vårt liv är inte inne i majkarusellen. Så vem f-n tog maj i år?

Funderar hur jag skulle bli mottagen om jag ringde polisen och ville göra en anmälan. Skulle de rubricera den som försvunnen och göra en efterlysning? Eller skulle det räknas som stöld? Hur skulle jag då beskriva föremålet? Hm. Känns som jag har lite hjärngympa i kväll. Måste ju klura ut detta. Kan inte bli lurad år efter år. Vem f-n snodde min majmånad 2014?

Tomt! Ensamt! Innehållslöst!

Jag har alltid älskat barn. Lukten när de är färska i livet. Ljuden när de börjar gurgla för att senare formulera underfundiga härliga meningar. Glädjen de sprider omkring sig. Energin de har till att upptäcka allt på nytt. Livet har gett mig fyra underbara barn och hitintills fyra barnbarn. Vill de sig väl kan det ju lätt bli ett fotbollslag, hur många det nu är. Jag har också fått förmånen med lite bonusbarn och bonusbarnbarn, om man nu kallar det så. Härligt. Sedan har jag ett gäng syskonbarn som också ger glädje. Härligt. Har ju också haft glädjen att ha haft flera underbara barn-/tonåringar boende hos mig kort-/långa perioder. Härligt! Har aldrig varit tomt, ensamt eller innehållslöst. 

Ni som känner mig väl vet att jag sedan i september har fått förmånen att pyssla om, vårda och framförallt njuta av den lilla solstrålen och glädjespridaren, barnbarn nr 4 i ordningen. 

Har konstaterat att han måste vara född med en extra produktion av glädjehormoner. Han är 99% lycklig. Charmig. Kärleksfull. Känslig. Igår var vi på BVC och fick förklarat att han är ett "A-barn". Härligt! Växer så det knakar. Äter. Och äter ännu mer. Jag kan riktigt se en potetiell arbetskraft i honom. Energin, viljan och styrkan! Nu är han lyckligt ovetande över "våra planer" för honom under den tid vi får låna honom. 

Vi har diskussioner kring ridsport- fotboll! 

Kanske han kan bli en ny fotbollsproffs? Nähä, fotbollen har hunden tuggat upp. Va inga som helst problem när jag gav bollen till honom, hunden alltså. Och att få mig på träningar och matcher är inte lätt. Nästintill omöjligt! Det är faktiskt skillnad att stå och frysa på en hopptävling jämfört med en fotbollsmatch. Vindarna biter mer kring fotbollar. Det bara är så!

Ska vi styra in honom på ridsporten? Visst.. ponnyn finns redan! Är ju liksom serverat på ett fat. Fattas bara lite balans och stadga i den lilla 8 kiloskroppen, sadel och hjälm. Simsalabim! 

Skämt-å-sido... Har ju idagsläget den erfarenheten att vi som vuxna kan kanske styra en liten del, men i det stora hela så styr de sig själva åt det håll de vill, precis som det skall vara. Vi andra runt i kring skall bara stötta och ledsaga under resans gång! Och sparka fotboll med hundarna!

Kan konstatera att mitt liv iaf inte är tomt, ensamt eller innehållslöst

Hästar har jag pysslat, sysslat, vårdat, älskat och varit hängiven i över 43 år. Men dressyr? Noll koll. Verkligen noll koll. Har nu bestämt att 2014 skall bli vårt "rutinår". Skaffa erfarenhet. Har nu gjort hitintills FYRA starter och tackar vårt beslut att vi just nu bor i dressyrtävlingarnaslandskap. För här behövs det tävlas varje helg. Gärna fler gånger. Gäller att vara stark och inte tappa modet, upprepa mitt mantra... 2014 är ett rutinår. Lär. Gör fel. Gör om. Gör bättre. Lär ännu mer. Gör f-n inga fel. Gör inte om. Gör ännu bättre. Gör bäst. 

Sätter lätta mål (?) , som igår att inte komma sist. Borde inte vara SÅ svårt??? Klarade målet- kom inte sist- blev utesluten. Lärde mig att efter 3e felridningen så blåser de i pipan och man får gå ut. Bara så där. MEN!!! De gör jag definitivt aldrig om! ALDRIG!! 

Blev riktigt arg. På mig själv förståss. Det där med fokus är a och o när man tävlar. Vi tar det bit för bit, och jag kan bara fokusera på en sak åt gången. Här skall jag fokusera på mig, hästen och programmet. Två kroppar i rörelse, går helt emot min och newtonslag. Har väl aldrig haft koll på min kropp. Den har liksom alltid levt ett eget litet liv. Här skall varje muskel hittas och sedan kontrolleras, helst skall den spännas i rätt hundradelssekund och därefter slappna av. Samtidigt som jag skall ledsaga hästen att göra samma sak. HUR SVÅRT KAN DET VARA? Tog flera år att hitta de inom hästvärlden berömda "sittbenen". När jag väl hittade dem skulle jag kontrollera dem också. JAHA?? Lägg därtill några kilo slappa ibland spända armar, ben, mage, fingrar och allt annat på min kropp och de 550-600 kilo jag sitter på. JAHA!

Den finfina hästen som fick äran igår har lite spöken i hjärnan. Ok, inte lite, mycket spöken som jag måste stötta honom mot. De dyker upp på varje ställen varje gång. Under domarbordet, i högra hörnan vid bokstaven C samt vid in/utgång. Så min fokus gick åt till att vara allierad med "ghoosbusters" igår. Tappade då lite kontroll på nästkommande moment i programmet.... hmmmmmmm...... TRE J-VLA GÅNGER!!!!

Så nu är jag en envis kärring som bara skall lära mig detta. Så spökhästen skall få gå ut varje helg, i samma program, tills vi jagat bort alla spöken. Tills jag kommer ihåg hela programmet när jag jagar spöken. Tills vi synkat våra kroppar, muskler och kommer i harmoni. 

Nästa helg har vi som mål att inte komma sist- att inte bli uteslutna- att bara komma ihåg programmet, 6,5 minuter full koncentration och fokus! 

HUR SVÅRT KAN DET VARA?? 

Har ju som sagt börjat tävla dressyr nu. Eller tävla och tävla är väl att ta i. Har börjat skaffa mig rutin skule jag hellre vilja säga. Tänkte att hela 2014 blir mitt "rutinår". Och det behövs. Har nu gjort tre starter på tre olika hästar. Oj vad jag älskar detta liv!

Rutinresa 1, häst 6 år. Att göra iordning och förbereda allt tar minst 1,5 timma, köra tar sin tid, rida fram sin lilla tid och plupp så räcker det med en enda lite sak för att trigga igång fel punkter hos vännen flyktdjur. Denna första gång så var jag i fas så att säga. Nerver under kontroll (= jag kräktes inte). Så när jag är på väg att ta ut vännen från bussen så får de för sig att på tävlingsplatsen även släppa ut ett gäng kalvar. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag lastat in/aldrig lastat ur, satt mig i bussen och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Inte nu inte!

Ut med vännen flyktdjur som aldrig sett en ko. Och sedan slösade vi bort all hans energi på piaff och passage och uppblåsning. Tog sin lilla stund innan jag ens funderade på att komma upp i sadeln. Nåväl, vi gjorde en för mig bra "runda". Nöjd!

Rutinresa 2, häst 7 år. Samma rutin med smörja, tvätta, fläta, putsa, glansspreja och så vidare och så vidare. Har alltid ett körschema- från uppstigning från varma sköna sängen fram till start. Minituöst planerat! Har GPS nu förtiden. Vanliga kartletandettiden är förbi. Nu hade någon person tydligen inte knappat in min destination i GPS programmet- så vi kom fel. Och fel igen. Och ännu mer fel. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag vänt och åkt hem och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Inte nu inte! Hittade rätt, ut med häst- kortade ned framridning- fokuserade på uppgiften och gjorde en fin runda. Nöjd!

Rutinresa 3, häst 11 år. Samma rutin som alltid. Nu hade jag kanske tagit mig lite vatten över huvudet- men envis som jag är så tränade jag in programm som egentligen ligger lite utanför min "safety-zon" under rutininsamlingsrundorna. MEN VA F-N! Hur svår kan det vara?

Fokus! klockren känsla på framridning. Allt flöt som en dans- ända tills vi kom in på banan och någon hade hängt en röd duk över domarbordet. Min vän häste- flyktdjuret- kunde vid detta fall liknas en tjur- fast tvärtom- han ville liksom inte anfall den röda duken- snarare fly dit ifrån han kom. MEN VA F-N!! 

För några månader sedan hade jag låtit honom fly- satt mig i bussen och tjutit så sminket rann. MEN VA F-N! Nu tog jag mig med viss kamp igenom programmet utanför "safety-zon". Visserligen kom jag sist. Men jag var nöjd! 

(Ok tog några långa många minuter innan jag blev nöjd- och ilskan släppte- och några samtal till sådana som förstår- som fick stötta och puscha lite).

Nu är det till att samla rutin varje helg. Lär mig något på varje resa. 

1. vattenfast smink

2. likasinnade vänner som svarar i telefon så fort jag ridit klart- måste ventilera

3. hur kul detta är

4. hur lycklig jag är som får chansen att vara med om just detta

Nu fortsätter resan mot mitt mål.....

Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för barn. De kan verkligen fälla så underbara kommentarer. Delar med mig:

Mitt äldsta barnbarn stod länge och tittade och grunnade när jag stod i duschen i vintras. Han mummlar lite sedan säger han högt och härligt=

-"farmor"! Du börjar bli gammal!

Satt vid matbordet igår och yngsta systerdottern, 12 år, sitter och lyssnar på konservationen som försigår om kunskap om IT/datorer etc och jag frågar henne om vi är mycket annorlunda mot den familj hon är van vid? Hon svara blixtsnabbt=

- Nä, "F" (min älskade man) är precis som mormor! Hon kan heller ingenting!

I stallet lite senare, samma tjej, berättar för mig att hon gillar ston bättre än valacker. Jag förklarar för henne att med dem får man ha lite mer känsla, smeka medhårs och inte göra dem sura, liksom få dem på sin sida med lite psykologi. Då kommer en blixtsnabb kommentar=

-" precis som mammor då"

Skåne är bara så härligt. Blir förvånad. Upprepar att det är som att flytta 15-20 år tillbaka i tiden. Kanske därför jag känner mig så hemma. Å andra sidan är jag ju bara hemma. Fast kära läsare nu har jag verkligen gått utanför "safety-zoon" , jag har börjat skaffa rutin på tävlingsbanan. Har varit iväg två hela gånger nu. Alldeles själv, duktig jag! Mannen och jag har bestämt att våren 2014 skall samtliga fyrbenta vänner ut- utom den yngsta- och skaffa rutin bland hästar, folk, bilar , domare och allt annat som kan dyka upp. Framförallt skall jag skaffa rutin. Känna mig säker i min roll. Som sagt två gånger har det fungerat bra. Nu tutar och kör vi varje helg fram tills typ sommaruppehåll när det nu är....

Nu skulle denna text inte handla om det utan om hemservice. Ni som följt med här ett tag vet ju att jag är lite känslig att byta frissa- samma sedan 1987. Och inte prioriterar att åka iväg och leta ny heller. Och ni som känner mig ännu mer vet också att tvätta håret är långt ned på priolistan. Hm, tar tag i det nu, för när jag tvättade håret i söndags- efter hur många veckor (inte dagar) som helst, när ridhusdammet spolades ur så insåg jag att håret fått mr silvertouch än jag förstått. Härligt!! Ser faktiskt fram mot det ljusa i håret. Tror det kommer klä mig. Nopp, jag kommer INTE färga bort det. 

Idag så öppnades en dörr. En av tjejerna i stallet visade sig vara frisörska. Och hon erbjöd sig att packa ihop sin lilla salongsväska och komma hem hit och snygga till mig. Härligt! Nu riktigt längtar jag tills hon står här utanför och knackar på dörren och putsar upp det fina lilla silver jag redan fått.