Min man

Har en alldeles egen man. Den sportigaste jag vet. När jag tittar in i hans garderob så blir jag grymt imponerad. Han både spelar fotboll, åker utför, joggar i skogen, cyklar långa turer, lyfter hantlar och simtränar. Åtminstone om man studerar garderoben. Han älskar att starta upp en ny sport. Nya visioner. Nya krafter. Här skall det tränas min fru säger han på kraftig tysksvenska. Och så åker han och köper nya kläder som är nödvändiga för just den aktuella sporten. Vi har gått igenom en hel del sportfaser under våra 9 härliga år. Jag har sett en match! Sedan hade han ont i flera veckor. Vi åkte utför två omgångar. Sen kunde han inte gå på länge. Tror han inte kom ut i de nya joggingkläderna för då var det fuktigt i luften och myggorna på topp. Men fina joggingkläder har han iaf. Senaste turen påbörjade han simträning. Första dagen sa jag inte mycket. Vis av erfarenhet brukar det bara bli en gång. Dag två började jag fundera. Dag tre lite smått imponerad. Dag fyra började jag verkligen undra vad som försigick. Höll tyst en stund (några minuter) och frågade sedan hur han mådde. Riktigt glad och stolt över sig själv förklarade han att han börjat simträna. Jo tack det hade jag redan märkt. Och sen?

Jo nu tänkte han minsann träna en gång i veckan. Och eftersom han nu tränat fyra dagar på raken behövde han ju inte fara iväg på träning de närmaste fyra veckorna. Så nu har vi ett par nya badbyxor som bara väntar på nästa träning. Om fyra veckor.